Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp i Fredrika B remer-Förbundet,
vars kommitté för lagfrågor blev
dess direkta arvtagare.
För Sophie Leijonhufvud
Adler-sparre framstod emellertid allt
tydligare nödvändigheten av en mera
omfattande organisation för
lösandet av de brännande problemen,
med vilka hennes medsystrar
brottades, ett stort förbund över hela
landet. På hösten 1883 togs frågan
upp »inom en liten krets av sakens
närmare vänner», överläggningar
följde, och en decemberkväll
påföljande år kunde Esselde
konstituera Fredrika
Bremer-Förbun-det, Sveriges äldsta kvinnoförbund
med hela kvinnosaken på sitt
program. Om dess historia skulle man
i stort sett kunna säga, att den är
identisk med den svenska kvinnorörelsens under de senaste femtio åren.
Esselde höll själv på det konstituerande sammanträdet i Läkaresällskapets
sessionssal inför en mycket representativ församling — man såg där bl. a.
Viktor Rydberg, S. A. Hedin och Sveriges första kvinnliga fil. doktor Ellen
Fries — ett anförande, som hon kallade »En öfverblick af arbetet på den
svenska qvinnans framåtskridande».
Det nystiftade förbundets första programpunkt hade följande lydelse:
»att under kraftig samverkan af erfarna qvinnor och män inom så vida
kretsar af vårt land som möjligt verka för en sund och lugn utveckling af
arbetet för qvinnans höjande i sedligt och intellektuellt såväl som i socialt
och ekonomiskt hänseende». Förbundets förste ordförande blev
riksantikvarien Hans Hildebrand — en kvinnlig ordförande hade på den tiden varit
något otänkbart. Han efterträddes av Agda Montelius, född Reuterskiöld,
en den svenska kvinnosakens representant i dess allsidigaste bemärkelse.
Hon efterträddes av Lizinka Dyrssen, denna i sin tur av d:r Hanna Rydh.
Det politiskt neutrala förbundets byrå i Stockholm blev ett den svenska
kvinnorörelsens centrala ämbetsverk, vars första föreståndare var en av
I Sophie Leijonhufvud Adlersparre fick den
svenska kvinnorörelsen en ledarinna, som på
ett överlägset sätt organiserade den opinion,
Fredrika Bremer väckt. — Foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
