Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rymden brinner») och de alltjämt ofta
sjungna manskvartetterna »Stjärnorna
tindra ren», »Vårt land» och »Requiem».
Periodens siste store
romanskompositör är August Söderman, och med
honom möta vi för första gången i svensk
musik den typiska högromantikern.
Söderman hade lärt och tagit intryck av
Schumann, Liszt och Wagner, men
förblev lika fullt alltigenom sig själv: en
originell och äkta nationell svensk
tonsättare som ingen före honom. Som ung
pojke försörjde han sig genom att
traktera musiken vid baler och
uppmärksammades vid ett sådant tillfälle av
teaterdirektören Edvard Stjernström,
som på stående fot — berättas det —
engagerade honom som orkesterledare
vid sin teatertrupp. Engagemanget blev
i viss mån avgörande för hela hans
framtid. Söderman kom med
Stjern-ström till Finland och blev berömd, redan innan han fyllt tjugoett år,
genom sin musik till Topelius’ skådespel »Regina von Emmeritz». Men
under den trägna tjänstgöringen vid teatern förrunno också några av de
receptiva ungdomsåren, och Söderman förmådde aldrig riktigt ta igen den
förlorade utbildningstiden. Mycket av vad han själv drömt om kom aldrig
till utförande, och tanken att av ett nationellt dramatiskt stoff skapa en
svensk opera stannade vid några obetydliga utkast. Men innan han vid
fyrtiotre års ålder dog (1876), hade han likväl hunnit skapa en rad verk,
som gjort hans namn älskat och beundrat. Dit höra balladerna
»Tann-häuser», »Kvarnruinen», »Die Wallfahrt nacli Kevlaar» m. fl., där hans
dramatiska läggning och teaterintresse funnit sitt starkaste uttryck, dit höra
också de många solosångerna med den Södermanska lyriska innerligheten.
Men frågar man sig, var de äktsvenska dragen bäst kommit fram, stannar
man slutligen kanske vid musiken till »Bröllopet på Ulfåsa» och cykeln
för manskvartett »Ett bondbröllop», bägge verken f. ö. redan under hans
”Ett svärd skall ni lägga på min
likkista, ty jag har stridt som en bra
soldat i det musikaliska befrielsekriget»
skrev August Söderman till en vän. Det
nya musikaliska språk han talade var
romantikens, och han var Wagners allra
förste förkämpe i vårt land. — Foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
