Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i främsta rummet lyriker. Franz Berwald är deras direkta motsats både
till sin personlighet och musikaliska läggning. Efter vartannat prövade
han lyckan som ledare för ett ortopediskt institut, som disponent för ett
glasbruk och försökte sig på ännu mycket annat, en oroligt
experimenterande människa med fantasi och nya uppslag åt många håll. Och som
han själv är hans musik, överraskande, ibland nyckfull, men nästan alltid
stimulerande och uppfriskande. I stil med sin rastlösa natur och lika litet
beständig som den flygande holländaren styrde han sin farkost in i många
vikar, men fällde icke ofta ankaret för längre uppehåll. Operan lockade
honom redan från ungdomen, säkert bl. a. därför att han där trodde sig
kunna hämta en snabb ekonomisk vinst. Men flera påbörjade arbeten
stannade vid ofullbordade skisser, och med de bägge operetterna »Jag går
i kloster» och »Modehandlerskan» vann han icke någon egentlig
framgång. Och när hans stora opera »Estrella di Soria» äntligen nådde sin
premiär, möttes den av en tämligen kallsinnig publik. Strängt taget låg
icke heller hans begåvning för det vokala. I sin kammarmusik, sina
symfonier och övriga orkesterstycken har han däremot blivit erkänd som
en av våra stora mästare, även om den verkliga populariteten infunnit sig
först långt efter hans död. Berwald är visserligen romantiker, men han
bryr sig icke så mycket om den romantik, som främst strävar mot idyllen
och leker med skuggor och dagrar i månskensbelysning. Det är det
bisarra, som lockar honom, och han är mera road av en uddig konversation
mellan orkesterns olika instrument än att låta dem klinga ut i en fyllig
sats. Men han kan även torna upp melodien som en virvelvind och släppa
lös stämmorna i ett våldsamt patetiskt utbrott, och då kan det ibland yra
kring hans musik som stänk av salt havskum.
OPEBAN.
Vintern 1791 besökte två unga fransmän, chevalier Louis de Boisgelin
och greve Alphonse Fortia de Piles, Sverige och återgåvo vid hemkomsten
sina reseintryck i arbetet »Voyage de deux frangais dans le nord de
1’Europe». I Stockholm, där de uppehöllo sig fem månader, blevo de
presenterade för kungen och deltogo ganska flitigt i nöjeslivet, icke så litet
överraskade att i en stad med endast omkring sjuttiofem tusen invånare
finna ända till fyra teatersällskap. Intressant är deras uppfattning om
vår opera, som de hunno besöka över tjugo gånger. Kellgrens »Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
