Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sångare. Minnet av detta konstnärliga uppsving, som ända in på
1870-talet återskänkte den svenska sångscenen något av den glans, som omgett
den mot slutet av 1700-talet, är förknippat med namnen Mathilda och
Wilhelmina Gelhaar, Olof Strandberg, Fredrika Stenhammar, Oscar
Arnold-son och Louise Michaeli, Jenny Linds jämlike som sångerska, om än icke
som dramatisk artist.
Men naturligtvis berodde icke den konstnärliga högkonjunkturen enbart
på att Stockholmsoperan under denna period ägde en samling vackra röster
och goda skådespelare. Liksom du Puys var medelpunkten i den
lyriskdramatiska ensemble, som efter olycksåren under Gustav IV Adolf upptog en
ojämn strid mot den äldre generationens ideal och hågkomster från tiden
före sekelskiftet, blev italienaren Jacopo Foroni från 1849 ett tiotal år
framåt den överlägsne konstnärlige ledaren vid operan och jämte du Puys
den bäste chef, som stått i spetsen för vårt hovkapell. Med Ludvig
Norman, förordnad till kapellmästare 1861, äro vi framme vid gränsen till
ett nytt tidsskede. Som tonsättare tillhörde han romantikerna av
Schu-manns skola; vid operan blev det bl. a. hans uppgift att göra publiken
bekant med nyare romantiska strömningar och att införliva Richard
Wagners tidigare operor med repertoaren. Normans kapellmästartid är
f. ö. minnesvärd, därför att ansatser då började framträda till en nationell
svensk operakonst. Undantager man Lindblads och Berwalds operor, som
icke höllo sig kvar längre tid på spellistan, hade de svenska inslagen varit
skäligen obetydliga och icke höjt sig över det komiska sångspelets nivå.
Med Ivar Hallströms »Den bergtagna», som uppfördes 1874, hade man
däremot nått fram till en stor svensk opera med folkligt nationell
hållning såväl till texten som till musiken, även om tonsättaren hämtat sina
närmaste förebilder som musikdramatiker hos modekompositörerna för
dagen, Meyerbeer och Gounod. Vår operascen, som så länge dominerats
av utlänningar, tycktes vara på väg att åtminstone för en tid bliva —
vartill dess grundare främst ämnat den — ett hemvist för de infödda svenska
sånggudinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
