Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julmåltiden ined att dricka Guds åminnelseskål i himmelen; den är en
avläggare av de minnesskålar, som druckos vid det fornnordiska julgillet. På
bordet stod ölkannan, som gick laget runt, och ljus, av vilka man tog varsel
för liv och död. Framför var och en låg en hög bröd av olika former, ofta
djurform, och med egendomliga namn, julpytta, julkuse [=kalv], julgalt,
gullvagn m. fl. Man fick icke böja sig och taga upp något, som fallit ned,
eller se under bordet, ty man fick icke störa julens hemlighetsfulla gäster.
För deras räkning skulle maten stå på bordet under natten.
Varje fest har sina utmärkande måltidsseder, och julens äro mera
bindande än andra. Lutfisk och risgröt, som vi ännu äta julafton, äro ett minne
av den katolska tidens fastemat; ty julen föregicks av en fastetid. På
landet brukade man emellertid sent på aftonen intaga en annan måltid, vid
vilken sovlet kom fram. Julbordets förnämsta prydnad var ett saltmatsfat
med skinka och fläskmat, ibland ett svinhuvud. Även denna del av
julmaten är ännu icke glömd, och möjligt är, att den har ännu äldre anor än
den katolska fastematen.
För oss nästan kuslig är den iver, med vilken man använde varje
upptänkligt tillfälle att skåda in i framtiden och taga varsel: ur julhalmen,
julljusen, julmaten och på många andra sätt. De hemlighetsfulla makterna voro
i rörelse under julen, och då kunde man lyfta på det kommandes förlåt.
Frågorna gällde det, som faller inom bondens enkla intressesfär, liv och död,
äktenskap och barn, god skörd eller missväxt. Man kunde gå ut runt stugan och
se in genom fönstret; om någon satt huvudlös vid bordet, skulle han dö före
nästa jul. Man kunde gå årsgången till tre kyrkor och fick under vägen se
underliga gestalter och de händelser, som skulle tima under det kommande året.
I en skildring av julen, som Lorenzo Hammarsköld nedskrivit i sin 1823
utgivna bok, »Skandinavien och Carl XIV Johan», heter det: »Dock är
julafton nästan att anse som en elektrisk conducteur, hvilken till en enda dag
concentrerar den högsta frögd under hela året. Då hos herrefolket och
stads-boerne i Sverige, gifver man hvarandra skänker under allehanda mer eller
mindre sinnrikt uttänkta spratt; och på landet bland bönderna, inbäres då
och uppstaplas mot väggen i prydlig ordning julveden; då dukas det långa,
för hela helgen beräknade julbordet, på hvilket en mängd antända ljus
uppställes; gröt, skinka och trenne slags bröd, bakadt i olika kakformer; nu
träder hela hushållet till bords, och efter afsjungandet af en psalm, glädja
de sig öfver den välmåga gemensam flit under året förvärfvat, vid den flitigt
kring laget gående af julöl fyllda kannan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
