Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen och den nordiska tanken. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En författare i kalendern »Svea» 1847, varur denna litografi av »nordiska kungamötet i
Helsingborg dr 1846» är hämtad, utlägger med anledning därav skandinavismens text pä
följande sätt: »Sverige och Norge hafva i mera än 30 är varit dynastiskt förenade med
hvarandra, utan att denna omständighet i nägon män bidragit till ett nationelt närmande.
1 fåvitsko tala derföre de, som låta förstå, att Skandinavismen i den mening är politisk,
som skulle den vilja pä ett hufvud förena trenne kronor. Det år icke kronorna, utan
folken, som skola förenas». Detta hindrade inte, att man var mycket intresserad av vad
kungligheterna företogo sig i saken — och i fortsättningen blevo Deras Majestäter
besvärliga nog.
lande, att det vore ett gemensamt nordiskt intresse att försvara danskheten
i Slesvig. Emellertid utsträcktes detta krav på skydd till att gälla hela
her-tigdömet Slesvig, alltså till landet norr om floden Ejder. Därmed skulle
emellertid ett icke obetydligt antal tyskar följa med in i »Norden»; ty
gränsen mellan danskt och tyskt gick ett avsevärt stycke norr om Ejder.
År 1842 grep den skandinaviska rörelsen raskt omkring sig bland
studenterna vid Nordens universitet. De demonstrationer för Nordens enhet,
som nu under en följd av år höllos vid och genom nordiska studentmöten
voro — särskilt för denna tid — högeligen uppseendeväckande. Det första
ägde rum i Köpenhamn (senare flyttat till Lund) 1842 med danska och
lundensiska deltagare. Nästa år reste lundensare och danskar tillsammans
på båt till Stockholm och Uppsala (med ett beryktat strandhugg i
Kalmarunionens stad). I Uppsala festades och höllos tal, likaså på återvägen i
Stockholm, men ganska litet politiserande förekom. Svenska regeringen
visade vid detta tillfälle icke någon egentlig ovilja emot företaget. Till 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
