Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Före löneregleringen 1862, medan prästerskapets avlöning utgick i tionden, fick
prästerskapet, ävensom övriga kyrkliga funktionärer, till en del sin lön i form av kollekt, s. k.
»offer* — i allmänhet uppbars detta av kyrkoherden första helgdagen, komministern
andra och klockaren tredje, en ordning, som naturligtvis inte var vald på måfå. Vid den tid,
dd denna bild tillkom, hade seden att offra till församlingens själasörjare redan dött ut i
större delen av landet; den fortlevde i Skåne, Halland och Blekinge, från vilken sistnämnda
provins scenen härovan är återgiven 1858. Penningarna, den besuttne bondens klingande
riksdalrar och »änkans skärv», nedläggas på ett bord innanför altarrundeln, där vördig
prosten, vithårig och rak, ser man och hustru, fästman och fästmö, var från sin sida av
kyrkan möta upp och på en gång lägga ner sina gåvor. — »Offer i en lantkyrka».
Färglitografi efter oljemålning av J. W. Wallander.
ler opportunt att, såsom lundensarna gjorde, värna om prästämbetet, då
kyrkan i hög grad behövde en lekmannakrafternas aktivisering. Man kan
också med fog fråga sig, huru det skulle ha gått, om den lundensiska
hög-kyrkligheten hade fått sitta vid makten och kunnat förhindra
tillgodoseendet av viktiga reformkrav, som hade trängt sig fram på dagordningen,
reformkrav som lågo på individualismens linje. Å andra sidan kom den
dag, då pendeln svängde och samfundet åter trädde i förgrunden. Då
förstod man bättre än samtiden gjorde, att den lundensiska högkyrkligheten
med all sin snävhet dock hade slagit vakt om väsentliga värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
