Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa brytningar och kyrkliga nydaningar. Av Edv. Rodhe - Sextiotalet: Viktor Rydberg och Pontus Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOTALET:
VIKTOR RYDBERG OCH
PONTUS WIKNER.
Den Viktor Rydberg,
som gav religiös
inspiration och idealitet åt stora
skaror av vårt folks
bildade och
bildningstörstan-de, var en annan än den
utpräglade polemikern
från omkring år 1860.
Och dock var han
densamme, ty han vidhöll
alltid den ståndpunkt han
hade intagit i »Bibelns
lära om Kristus». Men under
sextiotalet utbyggde han
positivt sin ståndpunkt.
Imponerad hade Viktor
Rydberg varit av Parkers effektfulla, halvt sensationella, halvt sentimentala
skriftställarskap, men han räddades från förytligandet hos Parker genom det
element i hans åskådning, som man kan kalla det platonska — en mera
djupgående och kritisk historieforskning har givit åt det platonska och över
huvud det hellenska en annan innebörd, än det hade på Viktor Rydbergs tid —
och som fanns redan i »Bibelns lära om Kristus». Här hade han en
beröringspunkt med den boströmska filosofien. Ur sextiotalets andliga brytningstider
framgick den diktare, som vid Uppsala universitets jubileum 1877 skrev:
»Varje själ, som längtan bränner
till vad ädelt är och sant,
bär uti sitt djup och känner
evighetens underpant.
Blir vad själviskt är förgätet,
blir inom dig gudsbelätet
härligare danat ut,
genom släkte efter släkte
skall, hur långt än vägen räckte,
du Jordanen nå till slut.»
*Det var för mig icke fråga om att bliva en konung i
sanningens rike, det var fråga om att bliva en redlig
tjänare», säger Pontus Wikner efter den kris, under
vilken han för alltid skrinläde sina höga
ungdomsdrömmar. ödmjuk som få och varm kristen utan att vara
vare sig ortodox eller sekterist fick han en enastående
andlig auktoritet för otaliga svenskar. — Oljemålning av
G. von Rosen 1895. Göteborgs nation, Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
