Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi erinra oss från det föregående, att Biberg skilde mellan begrepp och
idéer. Begreppen voro tomma abstraktioner, under det att idéerna gåvo
uttryck för en högre verklighet. Vi sågo vidare, att Grubbe förklarade, att
de ändliga väsendena voro eviga idéer hos Gud. Denna tanke upptages och
utvecklas ytterligare av Boström. Idéerna äro Guds förnimmelser och som
sådana självständiga levande och förnuftiga väsen. Varje gudomlig idé är
en person, och hela systemet av Guds idéer måste vara ett rike av
personliga väsenden. På så sätt kom Boström fram till den personlighetsfilosofi,
som framför allt förknippas med hans namn. Det har givetvis inte saknats
ansatser till den redan hos de tidigare här behandlade filosoferna, och
framför allt har Erik Gustaf Geijer betygat personlighetens betydelse och
värde. Men Boström har givit dessa tankar en systematisk utformning, och
därigenom har personlighetsfilosofien kommit att spela en så stor roll.
Idéernas inbördes förhållande har varit av stor betydelse i den Boströmska
skolans spekulation. Boström själv har närmast tänkt sig idéernas
inbördes förhållande i analogi med det logiska subordinationsförhållandet. Bäst
kan kanske hans uppfattning åskådliggöras genom talsystemet, där det
lägre talet ingår i det högre. Högst upp i serien står då det fullkomliga
väsendet, Gud själv, som alltså omsluter alla andra idéer. I ett brev till Axel
Nyblæus skriver Boström: »Inom idéernas värld finnas mångfaldiga
män-niskoidéer och vida flera, än de som här inom vår värld komma till någon
utveckling eller till aktualitet. Av alla dessa är nu en den lägsta och
innehåller ej mer än det, som nödvändigt erfordras för att hon skall vara en
människoidé. Och enligt systemets fordran ingår denna i alla de högre,
vilka därigenom hava sin karaktär av människor, och kunna följaktligen
under det begreppet subsumeras. Det förstås ock, att den första i alla
fall är ett självständigt (levande) väsen, likasåväl som de högre, emedan
detta är någonting gemensamt för dem alla. Det bör ock märkas, att vad
den närmast högre innehåller utöver den närmast lägre är ingenting annat
än sig själv ... Efter dessa, andra slag av idéer med samma förhållande
sins emellan, som de föregående, o. s. v. ända upp till den högsta och
slutliga Gudomligheten själv.» På så sätt har alltså varje idé sin bestämda
plats i systemet, sitt höga mått. Detta mått blir då även normen för
människans handlande.
De ändliga varelserna ingå alltså som idéer i Gud. Men genom att
förklara dessa idéer för personligheter vill Boström rädda sig undan varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
