Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydberg och hans inflytande på tänkesättet. Av Harald Elovson - Rydberg i Handelstidningen. Folkbildningsarbetet. Forskningen och diktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydberg användes på olika avdelningar inom Handelstidningen, särskilt
den utrikespolitiska och följetongen, men det dröjde inte länge, förrän han
framstod som ledande kraft, när det gällde att bestämma tidningens
kulturpolitik. Så småningom skulle han genom denna sin verksamhet bliva
beaktad över hela landet. Rydberg hade stora förutsättningar för att fylla
den uppgift, som han fick sig tilldelad. Han var ovanligt mångsidigt
intresserad och begåvad, han hade tidigt förvärvat omfattande och ingående
kunskaper, och han fick i fortsättningen under sin verksamhet som
journalist, föreläsare och högskolelärare anledning att ständigt öka och
fördjupa sitt vetande. Han blev i många fack en verkligt lärd, det gällde inte
bara humanistiska ämnen utan också naturvetenskapliga. Trots sin lärdom
stod han dock inte alltid i höjd med samtida vetenskap. Som forskare
företrädde han den äldre, mera mångsidigt inriktade typ, som just under senare
hälften av 1800-talet utkonkurrerades av en ny vetenskapsmannatyp,
specialisten, vars verksamhet är inskränkt till ett bestämt avgränsat, inte sällan
ganska trångt fackområde. Rydberg tog betecknande nog gärna tillfället i
akt att ge ett hugg åt denna forskartyp, under det att han med tydlig känsla
av frändskap hyllar t. ex. den mångkunnige och mångsidige
renässansmannen Lionardo da Vinci. Det var naturligt, att Rydberg med denna
inställning skulle förhålla sig skeptisk till den allt längre och längre drivna
arbetsfördelning, som under det slutande 1800-talet blev allt vanligare såväl på
det andliga som det materiella livets område. Han kan på sin höjd ironiskt
medge, att den var »ägnad att åstadkomma stor produktion på småsaker».
Han kände sig uppfordrad att göra denna erinran: »Saknade
människosläktet vittomfamnande snillen, skulle dess tänkande och görande varda till
idel styckverk, till mosaikbitar, förströdda utan hopp om en hand, som
mäktade sammansätta dem till en helhet». Det var mot en sådan helhet
Rydberg själv syftade.
Rydberg kom inte att inom någon av de forskningsgrenar, som han
ägnade sig åt, göra en bestående insats av större betydelse. Det avgörande för
honom var emellertid inte att ställa och lösa ett vetenskapligt
specialproblem, utan hans strävan gick i främsta rummet ut på att utnyttja
vetenskapens resultat för belysandet och lösandet av de i den allmänna
kulturdebatten framförda spörsmål, som han själv var lidelsefullt upptagen av,
främst religiösa, filosofiska och estetiska. Han var som lärd i främsta
rummet popularisator, men som sådan självständig, skarpsinnig och uppslagsrik.
Betecknande för hans syn på vetenskapen är följande anteckning: »Där
Sv. folket genom tiderna IX. —7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
