Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidningspressens kraftiga utveckling. Av Valfrid Spångberg - Den liberala pressens genombrott. De stora Stockholmstidningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pd rättskipningens område kvarstod från en äldre och primitivare tid åtskilligt, som inte
motsvarade 1800-tals-liberalismens humanitära begrepp och respekt för det mänskliga.
Dit hörde kyrkoplikten samt spö- och risstraffen, i vilka exempelvis Hierta, som 1840—41
motionerade om deras avskaffande, såg ett utslag av barbarism. -— Fritz von Dardel,
vilken som tecknare saknade respekt för de allvarligaste saker, har här å en akvarell
av »tvenne soldater som får prygel, den ena får, den andra skall fä», gett ett i själva
verket inte uteslutande skämtsamt bidrag till tidskrönikan. Nordiska museet.
1869 fick hand om tidningen och gjorde den till organ för ämbetsvärlden i
det hela med den engelska »Times» som förebild. Som huvudstadens och
landets mest anlitade annonsblad, framför allt för småannonser, hade
tidningen en stark ekonomisk grund att bygga på. Innehållet var visserligen
med sina långa artiklar och utförliga referat ganska tungt och onjutbart för
vanligt folk, men tilltalade dem, som hade intresse därför, genom sin
tillförlitlighet, och annonserna måste alla läsa. På den politiska artikelavdelningen
medverkade så förnämliga krafter som Hans Forssell. Det var inte tu tal om,
att »Stockholms dagblad» på 1870- och 80-talen var den högst ansedda bland
huvudstadens tidningar. Dess hållning var moderatliberal eller
moderatkonservativ. Till skillnad från »Nya Dagligt allehanda» var det frihandelsvänligt.
I mitten av 1880-talet lämnade Walldén tidningen, som övergick till ett
konsortium med professor E. V. Montan i spetsen. Den typ den företrädde hade
passat utmärkt för sin tid, men höll sig icke i den konkurrens, som uppstod
framemot sekelskiftet. Det massiva innehållet hindrade större spridning, och
annonserna, särskilt småannonserna, drogos över till tidningar med större
läsekrets. Den anpassning efter nya förhållanden, som slutligen skedde under
nya och tättskiftande redaktionella ledningar, kom för sent för att avvärja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
