Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora jorddelningsreformen. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv tog på sig dryga utgifter i detta sammanhang, måste de dock komma
att betunga även åborna. Från dessas sida bemöttes nyheterna med stor
misstro också av psykologiska skäl, närmast att härleda ur en höggradig
konservatism och traditionsbundenhet. Det lyckades dock Macklean att så
småningom övervinna dessa svårigheter och att få även de hemman
bebodda, som till en början stodo öde. På ett och ett halvt årtionde
fördubblades folkmängden på godset, och ett välstånd inträdde, som tidigare varit
alldeles okänt.
Det var emellertid icke endast på jorddelningens område, som Macklean
genomdrev sina nyheter. Det för de skånska herrgårdarna utmärkande s. k.
hoveriet avskaffades av honom i samband med byarnas utskiftande.
Tidigare hade godsets bönder fått utföra en mycket betungande, under vissa
förhållanden nästan obegränsad arbetsplikt också på huvudgården. Detta
system utbyttes nu mot en regelrätt utarrendering av hemmanen, medan
huvudgården uppdelades i s. k. farmer, vilkas drift sköttes av särskilt
tjänstefolk. Dessa förändringar möjliggjorde i sin tur omfattande nydaningar
också på själva jordbruksteknikens område, i fråga om cirkulationsföljd,
jordens bearbetning etc.
Endast så småningom ledde Mackleans reformer till efterföljd hos hans
ståndsbröder bland de skånska godsägarna och då egentligen blott i fråga
om jorddelningen. Först flera årtionden senare avskaffades sålunda på de
skånska godsen hoveriet, och på andra punkter blev tiden mogen för ett
genomträngande av hans idéer först under 1800-talets senare del.
Macklean hade kunnat genomföra sitt skifte framför allt därför, att han
själv praktiskt taget ensam var ägare till de ifrågavarande byarna. Enligt
de stadganden, som gällde före enskiftesförordningens tillkomst, hade en
jordägare, som önskade skifta sin mark, eljest ingen annan utväg än att
begära utbrytning av sin del i en by, varvid han vanligen tilldelades skiften
av den sämsta jorden i byns utkanter. Sådana utbrytningar ägde likväl rum
i icke så ringa utsträckning under 1700-talets sista årtionden. Nästan alltid
var det upplysta ståndspersoner, i vissa fall jordägande borgare, framför
allt i Malmö, som begärde dessa skiftesförrättningar. Mången gång kommo
på detta sätt företag till stånd, som endast på lång sikt kunde bliva räntabla,
och man har understundom en klar känsla av att också denna
reformverksamhet till devis kunde ha de ord, som Kungl. Vetenskapsakademien ställde
som motto på sina handlingar: »För efterkommande». I varje fall
skapades härigenom grundvalen för den utveckling, som gjort det skånska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
