Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Limabygden nådde skogsförsäljningen sin största omfattning på 1850-talet,
då storskiftet påbörjats och man kunde förstå, att de gyllene tiderna snart
skulle vara förbi. Med 1860 voro de också definitivt slut, en ny tid hade
kommit, skogsstyrelsen hade upprättats, och statens nya skogstjänstemän
tubbades icke med extraförtjänster och lånade sig icke till proformabeslag,
såsom förut hade skett.
Nu frågar man sig: Voro förhållandena i Lima och Transtrand på
1850-talet ensamstående eller hade de motsvarigheter i andra svenska bygder.
Tyvärr ha vi icke från andra håll många iakttagare, vilka lika skarpt som
Maximilian Axelson belyst förhållandet mellan 1850-talets nyrikedom och
den nya livsföringen. Men vi ha bl. a. en diger serie officiella dokument,
som i fortsättningen komma alt användas som främsta källa för denna
skildring, nämligen landshövdingarnas femårsberättelser. Dessa sakna väl
i de flesta fall det omedelbart självseddas åskådliga framställningssätt,
men de äro dock byggda både på länschefens egna iakttagelser och på den
personliga, mångåriga kännedom, som ligger bakom kronofogdarnas
rapporter från olika bygder. Som en sammanfattning av många och vittspridda
iakttagares samtida vittnesbörd äga de en dokumentarisk giltighet, som är
vida säkrare än enstaka personliga skildringar och minnen, även om man
i vissa fall icke får bortse ifrån deras tendentiösa syfte.
I landshövdingeberättelsen för Kalmar län 1851—1855 finnes följande
skildring av den gamla tiden: »Ägaren av ett skogshemman avverkade förr
i allmänhet icke mera skog till avsalu, än som efter dåvarande måttliga pris
erfordrades till fyllande av de levnadsbehov, vartill hans boskapsskötsel
och inskränkta jordbruk icke lämnade tillräckliga medel. Hans liv var då
stilla och lugnt; han älskade att vistas i sitt hem och hade ännu icke blivit
smittad av spekulationsandan eller hemsökt av vinstbegärets oro». Nu har
emellertid den nya tiden kommit: »De uppjagade prisen på skogseffekter
hava föranlett en till ytterlighet driven avverkning, och skogsbon har
knappast tanke för något annat än huru han bäst och fortast må kunna förvandla
skogen till penningar. Skogsparker säljas och köpas, sågar anläggas eller
ombyggas, och hela den manliga befolkningen är nästan uteslutande
sysselsatt med skogens fällande, apterande och forslande». Men det var inte
blott skogen som gav pengar, även den odlade jorden fick ett värde, som
man förut icke kunnat drömma om. Ute i Europa pågick Krimkriget. Det
betydde som vanligt förtjänster för de neutrala. Exporten drev
spannmålspriserna i höjden redan 1854. Följande år fick man också en särskilt riklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
