Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goda år och nödår. Av Albin Widén - Hungersnöd och brottslighet - Bröd och befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagesman ge om förhållandena i gångna tider. Det var inte alltid så rådligt
att ensam vara ute på färdeväg under mörka kvällar, och postkörarna, som
kommo på sina regelbundna tider och ofta förde värdepost med betydande
belopp i sina skinnväskor, utsattes ofta för rånförsök. De tiggarskaror, som
under missväxtåren drogo landsvägarna fram, innehöllo förvisso även rent
desperata element, som sedan de av hungern gjorts till tillfälliglietstjuvar,
fortsatte på brottets bana.
BRÖD OCH BEFOLKNING.
Vid början av 1870-talet började man på en del håll i vårt land på
allvar undra, vart det skulle bära hän med svenska folket, man konstaterade
en »kris i befolkningsfrågan» och spanade ivrigt efter orsakerna till
densamma i hopp om att sedan finna boten. Det var en problemställning,
som vi känna igen även från senare år — de ingångna äktenskapens och
de levande födda barnens antal minskades, antalet dödsfall ökades däremot,
och därtill kom den stora utvandringen av män och kvinnor i den
kraftigaste åldern. Äktenskapen nedgingo från 7,i %o till 5,4, de levande föddas
antal sjönk från 33,8 till 24,7 %o, medan dödligheten steg från 19,5 till
22,2 %o och utvandringen ökade från 1,3 till 9,4 °/oo — siffrorna framlades
1871 och gälla de närmast föregående årens utveckling. Att de svåra
missväxterna mot slutet av 1860-talet var en och måhända den förnämsta
anledningen till denna tendens, som siffrorna belysa, framgick vid en
jämförelse med förhållandena i de landsändar, som drabbats hårdast. »Det
svåra året» var för Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län 1868,
Väster-norrlands län fick ta stöten redan 1867, Jämtlands län hade det besvärligt
såväl 1865 som 1867 och 1869, Västerbottens skörd slog fel 1864, 1865 och
1867 och Norrbottens speciellt 1867 — detta var alltså de värsta
missväxtåren, vilkas elände ökades med åtföljande svagår: som vi redan i det
föregående framhållit, fick man i de landsändar, där det var missväxt år 1868,
en urusel skörd även följande år. I Jönköpings län återspeglas nödåret i
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Norrbro var Stockholmsflanörernas »strög» och
eleganternas mötesplats; där träffade man gamla bekanta, och där inledde man nya
bekantskaper — när timmen blivit tillräckligt sen även sådana, vilka inte lämpade sig för
presentation i s. k. bättre sällskap eller upplysta salonger. Det är en dylik nattlig scen,
en skarpögd iakttagare pä detta fräna och uppriktiga vis förevigat »På Norrbro på
qvälls-qvisten 1849». — Lavering i en skissbok av C. J. A. Skogman. Stockholms stadsmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
