Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgerlig berättarkonst. Av Victor Svanberg - Tidningsnovellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDNINGSNOVELLEN.
En annan författare gjorde i
slutet av 1830-talet Stockholm till sin
litterära domän och skapade
egenartade små realistiska konstverk av
sitt rika material. Det var August
Blanche. Vår huvudstad var vid
denna tid — och väl ett halvsekel
därefter — en föga behaglig,
framför allt särdeles osund stad. Alla
stockholmare, som hade råd,
ordnade därför så för sig, att de hade hem
både i staden och på landet. Det var
fallet med den högre medelklass, dit
Almquist hörde. Blanche växte upp
i trängre förhållanden. Hans far, M.
C. Bergwall, var visserligen präst,
men modern var piga, och i stället
för att ta henne till hustru, gjorde
Bergwall ett rikt parti och gifte bort
sin ende sons mor med en
hovsla-garmästare Blanck. Fosterhemmet
var ett tämligen välbärgat hantver-
Uetta ungdomsporträtt av August Blanche
avviker ganska mgcket frän den mera jovialiska
och självförnöjda bilden av den uppburne
folktribunen och romanförfattaren frän
senare dr (jfr bilden ä sid. 118). Det är
också ett porträtt frän yngre dr, en
tuschteckning av vännen Ferdinand Tollin, som mindre
lycklig slutade sitt oroliga liv i landsflykt.
Tuschteckning. Nationalmuseum.
karhem, men August Blanches
lekplatser voro inte, som Almquists, björkhagar vid Edsviken utan Klara
kyrkogård och skräpiga gårdar i trakten däromkring. Gatuoriginalen äro hans
mest älskade hjältar.
Ett demokratiskt patos genomgår Blanches folklivsskildringar liksom
Almquists. Men under det Almquist välvilligt nedlåtande prisar det enkla
folkets dygder, är Blanche verkligen solidarisk med de smeder, sötare och
månglerskor, som han skildrar. Han är aldrig så nöjd, som när han får
berätta om en enkel grovhyvlad hantverkares triumf —- ofta rent
handgripliga triumf — över bördens och penningens högmodiga representanter. Hans
sympatier äro inte bara borgerliga utan småborgerliga. Även när han sent
omsider ärvt sin rike fader kyrkoherden och installerat sig i en rymlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
