Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pittoreska gatuperspektiv och människotyper han nonchalant nedlåtande
avnjuter som lustiga kuriosa i »skizzer» sådana som »En Stockholmsgränd»
och »Stockholmsjungfrurna».
Mot den överlägsna arrogansen i »Aftonbladet» uppträdde 1836 »Freja»,
som politiskt sett ville medla mellan rabulismen — så kallades då
radikalismen — och konservatismen. I »Freja» odlades en litterär genre, som
kunde kallas tidningsnovelletten. Åren 1839—42 var Blanche redaktör för
det lilla bladet, och här debuterade han som Stockholmsskildrare. Han
målade det uppsluppna, primitiva livet en lördagsnatt i Haga. Han berättade
skolpojksminnen sådana som slaget vid Brunkebergstorg, en strid mellan
klarister och jakobiter med en jättestark gesäll som centralfigur. I
»Skoma-kardottern» levererade han en historia om småborgerlig självsäkerhet:
mäs-ters dotter föredrar sin fars gesäll framför en adelsman.
Efter mer än ett decenniums paus återupptog Blanche 1856 denna genre,
ett mellanting mellan memoar och novell, och fullkomnade den. Resultatet
studerar man bäst i »Hyrkuskens berättelser». Hyrkusken själv presenteras
så: »Figge Höglund var namnet på en yngling, som år 1826 gick i S:t Klara
trivialskolas fjärde klass». Med sådana små precisa uppgifter om tidpunkt
och plats inger författaren sin läsare en känsla av tillförlitlig saklighet.
Ingående miljöskildring förekommer däremot sällan. Kärnan i de flesta
berättelserna är en anekdot, som om den än inte varje gång är sann, nästan aldrig
förfelar sin uppgift att fånga minnet av ett underligt livsöde eller något
tidsdrag, som man tror på. Figge Höglund försummade sina läxor för att
lidelsefullt odla en ädel idrott: att åka bakpå hyrvagnar. Hur många
pisk-rapp han än fick av kuskarna, och hur mycket stryk han än fick i skolan,
kunde han jnte vänjas av med sin passion. Det blev hans öde. Han slutade
skolan och blev småningom föreståndare för ett hyrkuskverk. Det är
huvudsakligen episoder ur sin praktik han berättar. En mängd underliga
kunder har han betjänat. Han får köra till ett utvärdshus och hämta en
sjuk dam, som vid stadstullen visar sig vara en docka smuggeltyg. Han får
köra ett par olyckligt älskande till Djurgårdsbrunnsviken, hör dem plumsa
i vattnet, räddar kvinnan och belönas av henne först med hysterisk avsky,
sedan med efterhängsen kärlek o. s. v. I förmågan att göra de befängdaste
situationer vardagligt sannolika närmar sig Blanche Dickens. Som
psykolog stannar han emellertid långt bakom sin stora engelska samtida,
överraskningarna i hans noveller stiga sällan ur själarnas djup. Med förkärlek
tecknar Blanche trohjärtat enkla, rätlinjiga, till halsstarrighet envisa män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
