Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgerlig berättarkonst. Av Victor Svanberg - Romanen. Tre författarinnor i spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANEN.
TRE FÖRFATTARINNOR I SPETSEN.
De författare, som hittills
behandlats, utarbetade sin
samtidsskildring i litet format, i den
konstform, som vi kalla novell. Ganska
snart togo de steget över till
romanen. Men som romanförfattare
voro de förekomna av tre kvinnor.
Det är ingen tillfällighet. För en
litterärt bildad man kändes det vid
denna tid, som om han sänkte sig
till en mindervärdig, en tvivelaktig
verksamhet, när han satte sig att
skriva romaner. Kvinnorna voro
obundna av denna fördom. Och
inte bara viljan utan också
förmågan att skriva romaner var större
hos dåtidens kvinnor än hos
dåtidens män. Kvinnorna voro
utestängda från universitetens och den
högre skolans bildning. Just
därför ägde de en av abstraktioner
ostörd glädje åt att iaktta, skildra
och berätta — en ovärderlig
tillgång för realister. Även sedan
kvinnorna fått samma bildningsmöjligheter som männen, ha de ju som
berättare en fördel i sin starkare omedelbarhet. Naturligtvis var denna fördel
motvägd av nackdelar. Alldeles utan idéer kan ingen diktare uträtta något
av värde. Det kände dessa författarinnor, de kände det mycket starkt, ty
de hade växt upp under romantiken, då männen runt omkring dem
diskuterade höga ting. Därför gjorde de romanskrivande kvinnorna vad de kunde
för att skaffa sig idéer. Resultatet av denna deras strävan var inte alltid
imponerande; men imponerande är det faktum, att den svenska realistiska
romanen är skapad av kvinnor.
Först i raden står Fredrika Bremer. Henne tillkommer äran att ha
vågat skildra nuet och vardagen, medan romantikens kult av det överjordiska
*Författarissan i sitt hem* presenteras pd
detta typiskt maskulina och insinuanta sätt
i en av de mer eller mindre humoristiska
skämtkalendrar, som vid seklets mitt voro
sd populära. / ndgra dt följande verser får
man bl. a. veta följande:
*Först en roman hon skriva skall,
ej läng — blott tio delar:
der handlas om ett syndafall,
som äktenskapet helar.
Sen skapas en poetisk dikt
i dtti, nitti sdnger:
der låser man ett hjertas bikt,
som älskat mänga gänger.––––-
Nej, ingen henne tadla kan,
att hon vid pennan sitter;
när hon förgäfves sökt en man,
hon måste blifva vitter.*
(*Drift-Kuku. Komisk kalender för dr 1852.*)
Sv. folket genom tiderna IX. — 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
