Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorfskolan och Karl XV:s konstnärskrets. Av Ad. Anderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Bergh, A. Törnquist och F. W. Scholander (längst till höger) vid ett glas punsch
pd »Kung Carh efter ett akademisammanträde 1870 — diskussionen gäller ett
reformförslag rörande de årliga belöningarna till eleverna vid Fria konsternas akademi och
Scholander har ordet. — Fritz von Dardel ritade bilden. Tuschteckning. Privat ägo.
rättvist fördela skuggor och dagrar, vare sig det gällde vänner eller
fiender. Hans oförgripliga mening om de konstnärliga förhållandena i Sverige
skola vi dock ej söka i de elegant svarvade tal, vilka bildade höjdpunkten
vid Akademiens högtidssammanträden. I sina brev till jämnåriga vänner
eller unga stipendiater är han sig själv på ett helt annat sätt, och just denna
epistolära detalj i hans rastlösa verksamhet gör honom kanske i första hand
till en av de mest markanta profilerna under Oskar I:s och Karl XV :s dagar.
Vi lära i dessa brev känna honom som en kulturpersonlighet av ej vanliga
mått, ej utan sina fel, vilka dock väga lätt i jämförelse med hans stora
förtjänster. Scholander ville ha mycket annorlunda vid den
»konstnärs-kläckningsmaskin», varmed han stundom förliknar Akademien. I ett brev
till sin gode vän, John Arsenius, militär och konstnär (bilder se nedan sid.
382 och 383) med hästar som specialitet, sjunger han ordentligt ut sin
mening om konstförhållandena, sådana de tedde sig under 1850-talet. »Det
Döda hav», läsa vi, »vari den fosterländska konsten här hemma dväljes
är ett sorgligt lervatten, vari det sprittande abborrlivet småningom byter
sig i tung simpriatur och man sjunker så omärkligt djupare och djupare
i den allt tjockare och tjockare lervällingen, till dess man icke förmår höja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
