Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorfskolan och Karl XV:s konstnärskrets. Av Ad. Anderberg - Konstnärskretsen kring kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målare, som därute jämnställdes
med Tidemand och kontinentens
mest berömda mästare. Efter
överflyttningen till Stockholm locka
honom fortfarande de svenska
folk-livsskildringama — de även som
landskapskonst märkliga »Höskörd
vid Siljan» och »Brudfärd på
Horn-avan» samt framför allt
mästarprovet på hans koloristiska förmåga
»Rättvikskulla» (1860) i Göteborgs
museum, om vars höga konstnärliga
halt dåtid och nutid varit och äro
fullt ense. Levertins omdöme: »En
juvel utan fläck och lyte», gäller
alltså fortfarande. Efter
omfattande studieresor, som bl. a. berörde
Tyskland, Spanien och Italien,
återvände Höckert till Stockholm och målar — nästan hela tiden jagad av döden
— sitt livs storverk: »Stockholms slotts brand 1697», en av de mest kända
målningarna i svenska statens ägo. Först sjutton år efter Höckerts död fick
den sin definitiva plats i Nationalmuseum.
Även om den målningen kan Levertins ord citeras — »Hans
Slottsbrand är all svensk historiekonsts mästerstycke». I den se vi, vad
Höckert lärt under uppehållet i Frankrike. Han hade sökt sig till den
rätta källan, men ej till den, man når på de bekvämaste vägarna. Vi
tycka oss höra Delacroix’ mäktiga tongångar i detta verk. Först med
»Branden» blev man i Sverige upplyst om, vilken makt färgen har. Ett
annat namn bör kanske också här nämnas. Höckert skrev en gång hem att
Rembrandts arbeten gjort ett djupt intryck på honom. Tänkte han på
»Nattvakten» under denna sin sista kamp och ängslades han över, att hans
målning skulle missförstås som den? Ingen sörjde Höckert djupare än
Amalia Lindegrens fasta och intimt
karakteriserande porträtt av den norske
Dusseldorf-målaren Adolf Tidemand är signerat 1862
och äges av Göteborgs konstmuseum.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Det var närmast konstutställningen i Stockholm 1866,
som möjliggjorde tillkomsten av denna märkliga fotografi, på vilken huvudparten av den
dåtida svenska konstens store äro församlade — av de större är det egentligen bara
Nordenberg, Fagerlin, Lundgren, Jernberg och Kiörboe man saknar. — Efter kopia i
Konstnärsklubbens arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
