Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av det myller av teckningar, som fogats till texten.
Hans karikatyrer varav ett stort antal återgivits i
detta och föregående band, äro ofta verkliga
fullträffar.
DEN KRÖNTE KAMRATEN.
Över Karl XV:s dagar vilar ännu ett skimmer
av fest och sorglös glädje. Legendbildningen kring
den populäre monarken är rik, alltför rik kan man
nog med skäl tycka. Hans käcka, hurtiga väsen,
hans ridderlighet, hans av många omvittnade
hjärtegodhet och hjälpsamhet, hans öppna sätt att
umgås med sina undersåtar utan hänsyn till person
— hög och låg kunde räkna på samma ärliga
handslag — hans slagfärdighet, hans avsky för
smicker och kryperi — allt detta predestinerade
honom att bli den folkkäre hövitsmannen i ett fritt
och lyckligt land. Tomma former hade i honom
ej någon vän. Han tog aldrig sig själv högtidligt.
Någon timme efter sin egen lysande kröning t. ex.
kunde man se honom ute i staden på den vanliga
promenaden i den vanliga vardagsdräkten som om
ingenting hänt, endast åtföljd av en uppvaktande
kavaljer. Denna rättframma livsföring förstod han
dock att länka väl samman med den värdighet hans höga ställning krävde.
Andra sidor hos kungen kände man mindre till, men de, som stodo
honom nära, visste bättre besked. Dessa kunde tala om kungen som en
tragisk gestalt, som en tungsint romantiker på tronen. Själv ville han nog
det bästa, men han felade ofta. Han drömde stort om sitt land och brände
av iver att bispringa en granne i nöd. Men vi veta alla, huru hans ärligt
givna löften måste återtagas, och huru statsklokheten hindrade honom i hans
uppsåt. Dessa hans personliga och politiska nederlag revo upp sår, som ej
fort läktes, och bidrogo att undergräva hans i ungdomen bergstarka hälsa.
Några mera lysande förståndsgåvor hade väl knappast Karl XV fått sig
tilldelade. Men han redde sig gott med vad vi kalla ett sunt bondförstånd.
Han hade emellertid fullt klart för sig, att man inom vissa kretsar t. o. m.
ansåg honom dum. Men så dum var han i alla fall ej, yttrade han vid ett
C. G. Qvcirnströms
statyer utmärka sig i regel
för kraftfull karakteristik.
-— Hans Tegnérstaty
utanför den nyuppförda
Akademiska föreningen i
Lund restes 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
