Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorfskolan och Karl XV:s konstnärskrets. Av Ad. Anderberg - Utom och inom konstakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
födde professorn vid Akademien, Lorenz Dietrichson, vilkens sansade
konstkritik, liksom hans publicerade minnen, bevarat sin egenskap av värdefulla
tidsdokument. Dietrichson stod hovet nära och hörde till dem, som fick
dricka brorsskål med kungen. Han startade senare »Tidskrift för bildande
konst och konstindustri», i vilken han bl. a. livligt underblåste det
nyvaknade intresset för raderingskonsten.
Redan 1862 stiftades sällskapet »Idun» med konst, vitterhet och
vetenskap på programmet. Sällskapet kom att spela en högst betydande kulturell
roll. Från första början och flera decennier framåt var Harald Wieselgren
där den sammanhållande och inspirerande ledaren. Konstnärerna kunde
vid sammanträdena utställa sina verk — kungen själv var ej sällan bland
dem — och de övliga föredragen rörde sig ofta om konstnärliga spörsmål.
Den period i vår konsthistoria, som bär Karl XV:s signatur, var sålunda
ej blott idyllens, charadernas och »faralernas», tablåernas och balernas
sorglösa och flyktiga tidsålder. Den var även en groningstid för många av de
idéer, vilka i framtiden skulle visa sig växtdugliga och mäktiga att föra
upp vår svenska konst till höjder, dit våra gamla flitigt, ärligt och ödmjukt
arbetande Diisseldorfkonstnärer aldrig kunnat drömma om att nå. Men den
värdesättning, som i våra dagar ägnas Diisseldorfkonstnärernas bästa verk,
är förvisso berättigad. Ty Nordgrens ord gälla ännu i dag: man kunde
verkligen måla i Diisseldorf. Och inom Karl XV:s konstnärskrets funnos även,
som vi sett, flera från andra håll påverkade talanger, vilkas arbeten ännu
i dag räknas bland de stora tillgångarna inom svensk konst.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. En bild från undervisningen i modellskolan i
akademien för de fria konsterna dr 1874 — dd J. Chr. Boklund (som pä bilden ses i förgrundens
mitt) var akademiens direktör, F. V. Scholander dess nitiske sekreterare och F. von Dardel
dess preses. Pä bilden pågdr just teckning efter levande manlig modell; även
gipsavgjut-ningar av antika skulpturer kommo till användning. Fastän akademien sedan 1864 ocksä
antog kvinnliga elever, ser man inga sådana bland adepterna på bilden. — Denna senare,
t tecknad från natur em av H. Peterson är f. ö. ett gott exempel på tidens mest anlitade
reproduktionsteknik, xylografien (jfr sid. 152), och är tagen ur »Ny illustrerad tidning»
1874, vilket organ ett decennium tidigare tillkommit bl. a. för »att dt Sverige vinna en
der nästan alldeles saknad länk mellan konstnärerna och den stora allmänheten: det
artistiska träsnittet». Mängder av in- och utländska konstverk återgåvos där så väl som
tekniken tillät, och åtskilliga av epokens stora svenska konstnärer lämnade direkta
bidrag i form av teckningar, ibland ritade direkt på trä dt xylograf erna; genom Dardels
förmedling hade till att börja med inkallats en engelsk trägravör, Edvard Skill, under vars
ledning svenska förmågor utbildades. Bland tidningens konstnärliga bidragsgivare var en
tid Höckert och Dardel, som i spalterna uppträdde under kompanjonpseudonymen »Stift
& Comp.».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
