Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyllas av våra grannar för aristokratiskhet, och det må ha sin grund, men
omdömet torde delvis bero på svenskens besvärade reservation i umgänget
med den smidige dansken och den pågående norrmannen.
Ståndscirkulationen hos oss är gammal.
IDEALITET OCH ESTETICISM.
Universiteten hade på 1700-talet varit djupt föraktade av
upplysnings-männen, som i dem sågo hemvist för onyttigt lärt »gräl». Kellgren t. ex.
hade i Uppsala många beundrare men tycks ha vidhållit sitt omdöme till
slutet, ehuru andan där redan blivit en annan — den han själv siat om i
»Nya skapelsen». Filosofien hade med lärjungarna till Kant begynt en
omvälvning. De båda universiteten föryngrades icke mindre grundligt än
gymnasierna. Deras karaktär utvecklades i något olika riktning. Agardh skrev
1830 till Tegnér: »Jag anser... Sveriges universiteter som svenska
lärdomens båda kamrar. Uppsala är överhuset, lysande av sina anor, levande
i idéer; Lund underhuset, gagnande anspråklöst genom sin realistiska
karaktär». Det torde vara träffande, om man än kan erinra, att Lund hade
det ideella arvet från Tegnér, och att i Uppsala också framträdde exakt
forskning. Den nya andan präglade jämväl undervisningen. Denna hade
förut väsentligen varit primär. Nu fingo föreläsningarna en vetenskaplig
hållning, givetvis en stor vinst, en nödvändighet, men med sin avigsida. Vid
århundradets mitt klagades allmänt, att åhörarnes antal sjunkit till ett
minimum; summa tre tyckes ej varit ovanligt. (Undantag gåvos; Grubbe hade
på privata kurser 150 betalande studenter, och Gei jer kunde samla 300
åhörare till sina föreläsningar, visserligen ingalunda bara studenter.)
Naturligtvis tillskrevs detta tidens materialism, som städse åberopats. Långt
senare hände det, att en nybliven professor, då han för sin företrädare utlade
huru han ämnade lägga sin undervisning till studenternas gagn, erhöll det
uppriktiga svaret: »Ja, studenterna — dem tänkte vi aldrig på». Det var
vetenskaplighetens avigsida; den positiva sidan var, såsom Hwasser rent ut
sade, att professorerna tvingades att följa med i sin vetenskap.
Studenterna fingo således bedriva sina studier privat, i böcker och
kol-legiehäften. Någon ledning kunde de få av äldre kamrater, och därvid ha
säkerligen nationsföreningarna varit till nytta. De begåvade och mera
företagsamma kunde påräkna hjälp enskilt av professorn; antalet studenter var
ännu inte överväldigande, i rätt konstant genomsnitt 800 i Uppsala, 400 i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
