Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögat af fullt hjerta yttrade,
att han nu först hade fått
något att lefva för ...
Skandinavismen var
dåtida studenters religion. Man
såg efter få år tillbaka med
en känsla af undran, att
det kunnat vara så
härligt». Viktor Rydberg, som
hade sin korta akademiska
episod i Lund 1851—52,
har samma intryck, då han
i sitt minnestal över
Strandberg yttrar: »Då
vid högtidliga tillfällen vi
tågade under våra banér
och sångerna från Talis
Qvalis’ studentdagar
uppstämdes, tonade de som
hälsningar från en
svunnen skönare
ungdomsvärld. Strandbergs
samtida i Lund förekommo
mig som ett heroiskt
slägte, hvilket af lifvets
större former tog en
dristig öfverblick».
»GLUNTARNE» SOM
TIDSBILD.
För den allmänna
meningen står Wennerbergs
»Gluntarne» som det
klassiska monumentet av
denna periods, kanske av hela
1800-talets studentliv.
Den 5 juni 1848 stupade i dansk-tyska kriget Gustaf
Lorens Sommelius (»Beppo»), den förste i ett fåtal av
svenska frivilliga, för vilka skandinavismen nu visade
sig vara mer än munväder. »Beppo» hade f. ö. aldrig
skrivit några skandinavistiska deklarationer — men i
mängder av patetisk och flammande vers hade han
besjungit krigarens ära och blodsutgjutelsens romantik.
Han var f. d. student (i Lund) och f. d. officer (i Borås)
— han hade bränt sina skepp, dd han medellös och
märkt av sjukdomen bjöd det beträngda Danmark sin
arm och mycket snabbt »ljöt en prisad död på Dybböls
skansar, med sabeln utsträckt i handen och ett
skickligt avklippt hurrarop på läppen» (Olle Holmberg).
Bilden — en litografi i kalendern »Svea» 1849 — visar den
den lille spinkige men omedgörlige Sommelius (längst
till höger) och två kamrater i dansk vapenrock,
norrmannen Leopold Lövenskjold och svensken Otto
Lejon-hufvud, vilka bägge följde honom i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
