Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och skådespelarkonst under 1800-talet. Av Oscar Wieselgren - En ny skådespelaregeneration. Georg Dahlqvist. Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot vem det vara månde, icke minst mot de fattiga, som i henne alltid hade
en pålitlig vän. Om än på sina håll ganska strängt bedömd, blev hon dock
så småningom accepterad åtminstone av societetens manliga del, där man
tävlade om privilegiet att bliva inviterad till hennes våning i Palinska huset
(i hörnet av Fredsgatan och Malmskillnadsgatan). Här brukade hon giva
ytterst eleganta ungkarlsmiddagar och supéer, varvid hon själv var den
yppersta värdinna. När hon efter några år blev erkänd älskarinna åt
landets tronföljare kronprins Oskar, sedermera Oskar I, med vilken hon hade
två söner, blev hennes ställning än mera lysande. Ett par år igenom var
hon huvudstadens okrönta drottning, lika beundrad på som utom
scenen. Men hennes bana blev icke lång. En svår sjukdom (tuberkulos) bröt
tidigt hennes krafter och tvang henne att lämna scenen. Blott trettiofyraårig
avled hon i december 1846 i Turin, stadd på en rekreationsresa till Södern.
Om arten av Emilie Högqvists konstnärsskap ha olika meningar yttrats,
och man har gjort gällande, att det egentligen var hennes skönhet och
hennes romantiska levnadsomständigheter, som motiverade den beundran,
publiken ägnade henne. Men säkerligen är detta icke riktigt. Utan tvivel var
hon en betydande skådespelerska, märklig framför allt genom den prägel
av intim och varm mänsklighet, som hon förstod att påtrycka sina
rollskapelser. Hon spelade ej i den patetiska stil, som kännetecknade t. ex. Sara
Strömstedt-Torsslow; hennes konstnärliga uttrycksmedel voro finare och
sprödare samt dessutom också mera nyanserade. Sin största sceniska
framgång vann hon i huvudrollen i Schillers »Jungfrun av Orléans», där hennes
prestation avlockade till och med en man som Geijer ett uppriktigt
erkännande. (Om hennes bekantskap med C. F. Dahlgren se bd 8, sid. 305.) Eljest
glänste hon i en rad av lättare komedier och lustspel, särskilt de populära
Scribe’ska, vilka under 1830- och 40-talen fyllde repertoaren. Mycket
beundrad var hon i roller, som gåvo henne tillfälle att uppträda i herrkostym.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Emilie Högqvist företer en levnadsbana, som i mycket
påminner om en modern filmstjärnas. Hennes vagga stod lågt, hon började redan som
barn vid teatern och blev efter hand genom sin konstnärliga begåvning och sina tilldragande
egenskaper en av den svenska dramatiska konstens mest lysande stjärnor. 1 en
minnes-artikel vid hundraårsdagen av hennes födelse erinrades om huru sällsynt levande hennes
minne ännu står tack vare den muntliga traditionen, som från generation till generation
fortplantat det tjusande intryck, hon gjort på samtiden. »Efter hundra år lever denna
konstnärinna, som vi aldrig sett, ännu ibland oss så som man säger att kampanilernas
klockklang aldrig dör i en kremonesares fina struktur.» — Emilie Högqvist som Thisbe i
Victor Hugos »Angelo Malipieri», vilken gavs på Operan 1836—41. Litografi av W.
Wohl-fahri 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
