- Project Runeberg -  Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider / Fjerde Bandet /
69

(1834-1854) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^Helige Andes”, uttalades Christendomens grundsats
om qvinnans menniskovärde och menskliga
rättigheter169. Erik bär i en gammal konungalängd namn af
Laggifvare170, och i företalet till Uplands gamla,
mot slutet af XII, århundradet utarbetade lag säges
det, att man i affattandet af densamma efterföljt
Erik den Helige, Birger Jarl och Konung Magnus171,
det vill säga, upptagit de af dessa påbudna laga
stadgar. Det blir deraf troligt, ehuru vi ej veta
något bestämdt derom, att Erik sökt bringa i
öfverensstämmelse med christna lärans grundsatser ännu
andra af de fordna hedniska laga bruken och
stad-garne, undanröjt och upphäft dem, som mest
skriande stridde mot Christendomens bud, och gifvit
nya lagar, sådana, som lämpade sig till andan af
den religion, till hvilken han bekände sig, och hans
tids christna begrepp bragte med sig. Det höga
och sedliga i Christendomen var för honom icke
fremmande, och huru det af honom uppfattades,
vittna hans handlingar som Konung. Han for,
heter det om honom, rätt konungslig väg fram allt
sitt rike omkring, och sökte sitt folk, stiftade fred
och sämja mellan dem, som lågo i delo med hvar*
andra, hjelpte de fattiga till rätt mot deras
öfver-sittare och förtryckare172, höll de vrånga och
öf-vermodiga i tygel, skipade åt hvar och en rätt
efter lagen, ej vikande på högra sidan för gunst
eller gåfvor, och ej på den venstra för hat eller
räddhåga, derföre han äfven var allmogen så kär, att

169) Au mundr, den egendom friareo utfäste sig alt i boet
inlägga för sin blifvande hustrus räkning, och hemfölgden,
den utstyrsel, hon erhöll af föräldrahuset till ersättning för
den henne beröfvade arfsrätt, i tiderna förut utgjorde hen*
nes enda lagliga andel af boet, se Andra Bandet, s. 530—31,

170) Script. r. Sv. den Vllhde af Konungalängderna.

171) ”Ok wilium wir fylghiaj i laghum thaemm« warum
for-”fsedhrum, Grikinum hcelghie, Byrghiri Jarli, ek Magnus«
”Knuungi."

172) ”Iwir mannom.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkhi/4/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free