Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myndighet och makt375. Missnöjet utbröt i
uppror år 1180. Förgäfves kom Absalon öfver från
Seland, att genom samtal med allmogen, genom
föreställningar och genom undersökningar af sakernas
förhållande på fredlig väg i sin början qväfva de
utbrytande oroligheterna. Men redan hans blotta
närvaro upptände sinnena ärtnu mer, så att annat blef
ior honom icke öfrigt, än att med oförrättade
ären-der fly tillbaka till sitt stift på Seland. Dit
kom-mo till honom sändebud från Skåne och föreslogo
såsom hufvudvillkor för fredens återställande, att de
fremmande länshöfdingarne aflägsnades, mot hvilkas
förtryck upproret hufvudsakligen var rigladt, och
att deras embeten och län besattes med infödda
Skånska män. Det svar, Absalon gaf på detta
an-dragande, att han deri såg en kränkning af
Konungens rätt, att gifva embeten och län, till hvilken
honom behagade, och att han, Absalon, hellre ville
underkasta sig allmogens hat, än råda till någon
minskning af den kongliga makten, som genom så
många århundraden fortbestått orubbad, mer ökade
än minskade förbittringen. Bref från Konungen,
fulla med hotelser, bragte sinnena i full jäsning.
Skåningarne afsade sig högtidligt och offentligen alla
kongliga skatter och gärder; de frånsade sig den tunga,
förhatliga tiondeafgiften till presterskapet; de föreläde
presterna att taga sig hustrur, för att icke ofreda
andras hustrur och döttrar,- någon Biskop vore icke
behöflig, presternas tjenst var för menigheten nog.
Det talades i dessa oroligheter om folkets majestät376.
Man ville hafva den forntida, naturliga friheten
tillbaka377. Erkebiskopens och de kongliga länsmän-
375) Chron. Sia land., hos Langebek, 1. c. Ii.
376) ”Populi majestas.” Sax o, Lib. XV.
377) ”Populas — — in divina pariter humanaque grassatus,
majestatis contemptum religionis injuriae sociabat;” så Saxos
yttrande (I. c.) öfver dessa folkets påståenden ech dess
företag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
