Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
folk. Sverre var nu Konung öfver Norrige, men
krig och oroligheter fylde hela hans öfriga
aderton-åriga regeringstid. Det ena upproret aflöste det
andra, och i spetsen för hvarje af dem stod antingen
en förment ättling af det gamla konungahuset eller
en föregifven son af Konung Magnus, och elden
underblåstes af Biskoparne. Det var mot dem, mot
de af kyrkans fäder uppstälda anspråk på grund af
de utaf Erling och Konung Magnus dem beviljade
rättigheter kampen var den hårdaste. Sverre ville
inoin laga gränser återförvisa det af Magnus mot
gammal rätt, mot Olof den Heliges och Magnus den
Godes lagar till de andliga utstälda frihetsbref423.
Deraf stora misshälligheter mellan honom och
Biskoparne. Han uppfordrade Erkebiskop Erik,
Ei-stens efterträdare på den erkebiskopliga stolen i
Tlirondhem, att efter kyrkans bruk sätta kronan på
hans hufvud. Erkebiskopen vägrade, innan
Romerska Stolen dertill gifvit sitt bifall424. Men för svag
423) Jemte öfriga af Konung Magnus Biskoparne beviljade
friheter ville Sverre äfven inskränka deras rättighet, alt hålla
sa många hofmän, dem behagade, erinrande, hvad sed och
gammal lag vore, all Biskoparne på sina embelsfårder egde
att hafva endast ett följe af 30 män med 12 hvila sköldar:
”de behöfva,” sade han, ”inga krigs- eller hofmän och inga
”rundt omkring med sköldar besatta skepp, såsom
Erkebisko-”pen nu brukar, ty det är icke att befara, alt någon påförer
”honom eller biskopssätei krig.” Sverre ville hafva
tvistefrågorna mellan honom och Erkebiskopen afdörada vid allmänt
ting, Erkebiskopen åter hänsköt sig under Romerska Stolen,
påstående, att han och kyrkans Ijenare icke stodo under
verlds-iig dom. Sverres S,9 capp. 112. 117.
424) ”Cujus petitionen), quia reverentise v est ra? et aninue
no-”stra salnli vidimus ol> vi are, eam minime duximus
admiltcn-”dam, donec, emissis nunciis a nobis, et ab aposlolica sede
”revertenlibus, plene cognosceremus, quid inde lenendum
no-”bis diffineret veslne sanctitalis examen. Igilur contra nos
”lurbalus est Princeps, et omnis exercitus ejus cum illo:
as-”serens favorem apostolicum in tali negotio non esse
consu-”lendum, cum habeant coeteri Reges libertalem,
ubielquan-”do, et a quo voluerint, inunctionis accipere sacramentum.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
