- Project Runeberg -  Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider / Fjerde Bandet /
267

(1834-1854) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det fanns nu af konungabörd blott ett sex*
årigt barn, Erik Eriksson, sonen till Konung

och bördig, mellan 2 och 4 fot djnp mylla, bär i ytan spår
af begrafningar, och att döma efter de gjorda borrförsöken,
åro grafvarne, som i denna mylla blifvit öppnade, jordfyllda
samt kringsaUa med stenar och till håmmande af ångor
Nerifrån på lika sått öfvermurade, hvarefter golf- eller
grafsle-narne synas blifvit pålaggda; några hvålfda grafvar upptåcktes
icke, och anses i anseende till grundens beskaffenhet åfven
föga varit möjliga. Sedan kyrkan emellertid både invåndigt
och (ill så stor rymd utanfore, som erfordrades för att
rig-tigt se grundmurens stråckning, blifvit blottad och rengjord
från sin djupa betåckning af grus och sten, erhöll man en
tydlig öfversigt af den vidlyftiga byggnadens alla delar, hvars
ruiner nu företedde en stor och praktfull tafla. Icke genom
3:ne århundradens vanvård, som föga skulle hafva förmått
rubba en byggnad, uppförd med så mycken fasthet och
omsorg, men genom menniskohånder, genom boslållets
arren-datorer, som dels genom den huggna stenens försäljande,
dels genom den ohuggnas brännande till kalk haft sin
vinning af kyrkans nedbrytande, har dess närvarande förfall
tillkommit; ännu för vid pass 70 år tillbaka hade kyrkan hela
medlersta hvalfvet med sina pelare jemte sydöstra
sidohvalf-vet temligen oskadda. Fortgår förstörelsen hädanefter som
hitintills, skall inom icke så lång tid knappt något af dess
ännu qvarvarande ruiner återstå, och endast gruslemningarne
vittna om det ställe, hvar densamma stått, och om den vård
efterverlden tagit om en dess berrligaste forntidskyrkor,
hvilorummet för fyra Konungar med deras gemåler, för
Sveriges första Erkebiskop och många andra män (kanske åfven
för de storfrejdade Jarlarne Birger Brosa och
Riksföreståndaren Birger till Bjålbo, hvarom mer längre fram rörande dessa
män). Herr Råå f (ur hvilkens lill Kongl. Vitt, Hist. och Anliqu.
Akademin afgifna berättelser öfver de under hans ledning
de ofvannämnda åren företagna undersökningar och arbeten
vi hemtat de hår meddelade uppgifter) bar föreslagit såsom den
lämpligaste åtgärd till de återstående murarnes framtida
fredande mot tillgrepp, att de upptogos och beskrefvos uti
bo-ställsinstrumentet och derigenom sattes under
indelningshaf-varens eller arrendatoms tillsyn och ansvar för all annan
åverkan derå än tidens. Huruvida något sådant dock skett,
är oss ieke bekant. Efter ett annat af Herr Råäf framkastadt
förslag, om detsamma blifvit utfördt eller icke mött
svårigheter, skulle, likasom af Värnhems återställda ruiner blifvit en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkhi/4/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free