- Project Runeberg -  Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider / Fjerde Bandet /
275

(1834-1854) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brand på den grund, att hon vågat blifva hemma.
Konungen antog skälet och satte en hofman med
tvenne andra män till skyddsvakt för hennes gård.
Från Strands bygdelag i Gillbergs härad och
Verm-skogs socken invid sjön Vermelen kommo till
Konungen sex män, anförda af en bonde vid namn
Geir, som förde ordet for dem och på bygdelagets
vägnar bad om försköning, öfverlemnande sig och
allt ’sitt i Konungens våld, förlitande sig på hans
billighet och ädelmod. Männen berättade, att hos
dem låg en helig man vid namn Thorgeir begrafven.
Konungen gaf dem fred och befallt^ att till
fredsmär-ke de skulle resa en lång stång med hvitt kläde på det
högsta huset i bygden. Denna bygd bestod då af
fjorton gårdar. Der gästade Konungen öfver en
natt hos G ils bonde. För öfrigt öfverallt, hvar
Konungen framdrog, fann han de flesta bygder
öf-vergifna, och der hrändes alla gårdar. Blott få
kommo att söka fred, och de förskonades från brand
mot erläggande af brandskatt. Något egentligt
motstånd synes ingenstädes hafva mött, men
oupphörligt oroades hären af blindt larm, som mången
gång åstadkom stor förvirring. Djupare in i
Verm-land än till gränsen af Grums härad synes
Konungen icke hafva kommit Han tog derifrån
återvägen till det närmast intill Kölen och Norrige
gränsande Nordmarks härad; der, i Holmedal, hade
en hop bönder samlat sig i tjockaste skogen och
sköto med sina pilar på den förbitågande hären,
men togo efter kort strid åter till flykten; till
hämnd emellertid för denna fiendtlighet tände
Norrmännen eld på alla gårdarne i östra bygden och
förödde dessa så i grund, att icke en stuga stod
qvar; den vestra räddades genom medlande
bönder och prpster, som bönföllo hos Konungen om
nåd och genom sina förböner utverkade, att han
befallte hären upphöra med vidare brännande;
Konungen tog der äfven nattläger hos en prest, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkhi/4/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free