Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik och alla Svenska män voro synnerligen
förbittrade öfver det Yermländska tagel. På
Konungens gensvar, att det vore Lagmannen sjelf veterligt,
huru han, Håkan, flerfaldiga gångor skrifvit till
Konung Erik om denna sak, utan att derå följt
någon bot, medgaf Lagmannen sanningen deraf,
men sade, att Svea Konungen hade dåliga
rådgif-vare och var sjelf ett barn. Krönikorna gifva oss
ingen kännedom om de inre förhållandena denna
tid. Men Lagman Eskils ord till den Norrska
Konungen och andra tecken häntyda på ett tillstånd
af söndring mellan de stora, deras ömsesidiga
sträf-vande efter makt och deraf befarade oroligheter.
Farhågorna för dessa röja sig i kyrkans omsorg, alt
omgärda den unga Konungens thron med ett
heligt skydd. Honorius III utsänder en påflig
skrif-velse och tager den unga Konungen, hans rike och
dess alla samhälliga inrättningar under sitt och den
helige Petri hägn637, så att hvilken sig dristade, att
angripa Konungens höghet och rättigheter eller
störa rikets fred och lugn, komme att hemsökas af
den allsmäktige Gudens och de heliga Apostlarnes
Petri och Pauli vrede658. Biskop Benedictus II i
Skara, Konungens kansler och rådsherre, samlade
härvapen, brynjor och sköldar, han således icke
såsom de föregående Biskoparne ökade kyrkans gods
657) ”Personara tuam cam Regno, et ómnibus tuis
honori-”bus ac jusliciis sub Beati Petri et nostra protectione
susce-”pimus, et presentís scripti patrocinio communimus,
distri-”clius inhibentes, ne quis honores tuos ac jura pnesumat
”¡nvadere, aut quomodolibet ternere perturbare.” Med
”Honoresn i Medeltidens skrifter betecknas serdeles kyrkans
högre värdigheter; i allmänhet äfven embeten och förläningar
(beneficia), så de verldsligas som de ändligas; i
vidsträcktaste mening åter besittningar, egendomar öfverhufvud
(”Pos-sessiones magnas, et varia;, quae vulgo vocaulur honores”).
Du Cange, G loss., v. Honor.
658) Dipl. Sv.y l\:o 235.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
