Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig himmelens vrede, och försoning med Gud och
kyrkan mäste sökas till fördömelsens afvärjande.
Mot Gud var synden som synd begången, och då
bristande ödmjukhet i sinnet eller köttets lustar
betraktades som källan dertill, så skulle synden åter
aftvås genom botöfningar, genom försakelser
nem-ligen af vissa lefnadsnjutningar, genom längre
eller kortare, mer eller mindre stränga fastor eller
andra med sjelföfvervinnelser och mödor
förknippade uppoffringar, genom vallfarter, genom goda
verk och gerningar såsom ådagaläggande ett
ångerfullt, botfördigt, till bättring benäget, christligt
sinne. Det var hos de nordiska folken, likasom hos
de Germaniska, en med hela deras rättsförfattning
sammanbunden idé, att hvarje fridsbrott, hvarje
tillfogad förolämpning eller kränkning af den
andras rätt kunde förlikas genom frids- och
försonings-böter till den förolämpade och till det allmänna.
Med sådana rättsgrundsatser förenade sig hos dem,
sedan de öfvergått till Cbristendomen, äfven lätt
den föreställningen, att förbrytelser mot kyrkans
lagar och mot den Gud, de nu bekände, likaledes
kunde och borde försonas912.
Kyrkan gick vid folkens uppfostran för
Chri-stendomen den väg, att hon först underkastade dem
en yttre lagbundenhet och dervid så mycket
verkade på det religiösa och moraliska sinnet, som
tidsskicket tillät. Med botöfningen var alltid
förknippad bekännelse af synden913, och icke blott
för öfverträdelser af kyrkans stadgar och ordningar,
men äfven för öfverträdelser af sedolärans bud,
för allt, som var stridande mot Christendomen och
efter dess lära räknades för synd, och icke allenast
912) Dersammast., s. 220 IT.
913) ”Nod polest qoisquam juslificari a peccalo, nisi anle
fue-”rit peccatum 000165808.” Jus Canon, (de poenilenlia,
c. 38).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
