Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
signeten stadfastad lag,00i, icke pft något sätt
kunde förändras efter Biskopens och Påfvens skön
allena, icke något borttagande, eller något tillägg deri
ske ensamt efter deras godtfinnande, så mycket
mindre, som detsamma innehölle ej blott stadgar, de
der närmast anginge kyrkan, men äfven sådana,
som rörde medborgerliga rättigheter, häfdvunna
laga plägseder och deraf stodo i samband med
landslagen 1003. Konungen lät på ett möte skrået
offentligen uppläsas i Lunds kyrka och afskrifter deraf
1002) ”Thette er r*t thsen aer satteer wår a mastaefnu af Äskil
”Biskop teflir Bön aldrae Scanung», thy at ratlaen wår of*
”hardhaer för,” så inledningsorden i den gamla Skånska
kyrkorätten, som (af gammalt, såsom det synes, allmånneligen
kallad Skr a a) under lilel af Jura ecciesiastica
Scanertsi-um finnes tryckt i slutet af Hadorphs upplaga af Skånska
Lagen, Äfvensom i Thor kel ins Samling af Danske
Kir-kelove.
1003) Man finner icke uppgifvet, hvaruli de lagförändringar
be-stodo, som Erkebiskopen gjorde eller ville göra. Men af de
stadganden, gamla Skånska kyrkorätten innehåller i afseende
på rältegångssåltet genom jernbörd och ed med edgårdsmän
såsom bevismedel, vidare i afseende på åktenskapssaker och
själagåfvor (såsom det, att ingen på sotsängen fick gifva
mer ån halfva sin hufvudlott, och att arfvingen med 12
edgårds- eller lagfasta mån kunde förneka, att något var
gif-vet; om vittnen åter åhört gåfvan, och arfvingen icke dess
mindre nekade, skulle han bevisa eller bestyrka det med lolf
nämndemän i socknen: ”iEn um man liggir a dödha dighi
”ok giu«r han Gudhi egn sin, tha ma lian giua haluan
bo-”uothlot sin, ok aei i soltum merae. Mn um that wil dylia
*arui hans at hanum dödhaen, ok sighir presten, at giuit wår,
”tba dyli th®t arui maedh tolf lagfastum mannum. Mn um
"witni tbe er a hörthu, ok yvaer satu, ok wil tho sen aruir
”igen witni dylia, tha witi maedh tolf naefndum mannum i
”kirkiu sokn;” Sk. kyrkor, c. 8), detta sammantaget med
Erkebiskopens klagomål öfver mandråpares och andra
illger-ningsmåns lindriga bestraffning, kan man nägorlunda sluta
till de af Erkebiskopen åsyftade lagföråndringar. Kyrkan
arbetade på införandet af ett förbåUradt råttegångssåu genom
afekaffande af jernbörd och det vidsträckta bruket afedgårds-
F. B. Dii. 4 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
