Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om giftorätten tillerkänt vårt lands hustrur de
första laga rättigheter i samhället. Birger Jarl
upptog tråden af hans lagstifltelse i denna väg och
vidgade qvinnans rättigheter genom stiftande af lag
om döttrars arfsrätt eller dem tillkommande lott i
arfvet efter föräldrar och andra närskylda. I
tiderna förut, då man och q vinna voro jemnskylda,
eller jemte dotter son fanns, hette det: ”gånger hatt
"till och hufva från’11049, en från naturen af det
1049) ”M ther badher eru iamne ok knem iamkunne
”(d. ä. hvar som båda äro lika när och i samma
”släglled) Iha ganger e battaer til ok huua fran
Östg.L., ¿Erfd.B. III. §. 1. Samma grundsats uttalas
Äfven i den Äldre Festg.L. (Arfd.B. I): ”Sun er fadhurs
”arvi. JEr eig sun, tha er dotter. Mr eig dotter, Iha asr
”fadhir. Mr eig fadhir, tha er modher. Mr eig brodher,
”tha er systir. ¿Er eig systir, tha eru sunerbörn. ¿Er eig
”sunerbörn, Iba erdottor börn;” dotter fick således icke Ärfva,
då son fanns; syster icke, då broder fanns; dolterbarn icke,
då sonbarn funnos, o. s. v. Likaså beter del Äfven i Gottl.L.,
XX: §. II: ”Tha en badhi iru iemner, Kerldi oc Quindi, oc
”ai quindi,” d. v. s., alt då karl och qvinna voro
jemnskylda, gick qvinnan från arfvet. Den åldre Westm.L.,
Gipln.-B. II, lill och med utesluter dotter från arf, när sonbarn
funnos: ”ler til sun taki arf oc orf; er ei sun til, aer til
”suna barn, laki arf oc orf; er ei suna barn til, aer til
dot-”tur, taki arf oc orf” (orf betecknar egentligen fåkreatur ocb
lös egendom, arf oc orf tillsamman både fast och
lösegendom). Om qvinna skall man veta, heter det i samma lag,
alt hon år skynia kuna oc (cei) arf da kona, och att den
lagen har slålt, sedan Dala byggdes (”’Wm dottnr skal man
”swa wndirslanda at hun er skynia kana oc — ei —
aerf-”da kona. Thessnm lagh hawa standil e sidhan dala
byg-”dhus”); skynia kuna (miskunna kona i Upl.L.) vill såga
en sådan, som i något afseende år beroende af en annans
vålbehag eller miskundsamhet. Arfsrålligbet således efter
åldsta lagarne tillkom qvinnan öfverhufvad icke, då son
eller broder eller annan på manssidan i lika slågtled med henne
funnos; var hon åler nfirmare skyld, då årfde hon framför
mannen : ”Thet er sua undistandande, at e then skuldaster er, hua
”thet er helder madher ella kona, tha taker thet aruit;”
Östg.L., I. c.; huruvida delta åter varit förhållandet från
uräldsta tider, eller först småningom vid en något mer fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
