Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öv oss icke bekant,301. Men så genomgripande
denna hvälfning också varit, se vi konungamakten
på det bela dock orubbad och de Konungen
tillkommande rättigheter och åligganden ej blott
fortfarande förblifva desamma, men äfven stärkas och
vidgas. Han eger högsta domsrätt i alla saker,
derföre bönderna ofta än omedelbart vända sig till
Konungen i sina rättstvister, än så väl från det
under Lagmannen som från det under
Häradshöfdin-gen hållna tinget vädja till Konungen i kraft af
bans makt, att sanning utleta och åter bryta alla
skroksoknir och offsoknir1302, det vill säga bryta
kraften af alla origtiga, på falska berättelser
grundade eller för strängt fälda domar, och han kan
uppdraga andra ansedda män, att i hans stad och
ställe sitta öfver rätten och döma konungsdom, då
andra förhållanden. För Danmark är Lagmansembetet
alldeles fremmande; i Norrige åter förekomma vål Lagmän, men
för ingen del af den myndighet och politiska betydenhet
som i Sverige; de tillsattes af Konungen, och hade endast
att skipa rält i de mellan bönderna uppkommande saker.
Så yttrade vid det stora mötet i Bergen år 1223
Thronde-lagets Lagman Gunnar, den förnämste af dem alla: ”Då
Konung Sverre uppdrog mig della embete, böd han mig att
”skipa rätt mellan bönder, och ej mellan höfdingar,
allra-”minst när de sjelfva, hvilka saken angår, äro närvarande;”
och likaså en annan Lagman Thor Skolla: ”Icke år jag
Lag-”man kallad, för att jag skall någon synnerlig kunskap hafva
”i lagen, ly väl hafver jag ofla dömt i böndernas saker, men
”om Konungarnes vet jag föga besked, och jag trodde icke,
”att mitt embete skulle föra det med sig, att döma mellan
dem”. Sverres S.. c. 91 — 94.
1301) Se l:sta Bandet, s. 540 ff.
1302) ”Conunger a sannind scodha, han ma attaer bryta alla
”scroksocner oc alla opsokner;” Yngre Festm. Thingm.
B. XIX. Med of i gamla språket betecknas för mycket, med
o/- eller opsokn således dels för mycken lagsökning, dels hvad
som blifvit för mycket utsökt eller för strängt dömdt; skrok
eller skruk utmärker dikt eller osanning, skroksokn således,
livad som *på grund af falska berättelser och fVaroslållningar
blifvit orätt dömdt. Schlyters Gloss. till Vestg. och Vestm.LL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
