Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tar och höfviska seder, och det anseende, den makt
och myndighet konungatjenst gaf såsom medförande
embete och förläningar, förmådde äfven storslägtade
män att träda i Konungens tjenst, vare sig som
tjenstemän vid hofvet eller som krigshöfdingar
och befallningshafvande i orterna. Men såsom
sådana hade de till viss mon trädt ut ur de
fria, sjelfständiga odalmännens krets, de betraktades
icke såsom det allmännas, men såsom Konungens
enskilta tjenare, deraf såsom en herres handgångna,
trosvurna män, honom förbundna till serskilt
tro-skap och pligt, beroende af hans vilja, till honom
stående i samma förhållande som tjenaren till
husbonden och uuderkastade hans serskilta lag och dom,
de icke mer ansågos som män för sig, men såsom
en annans man, till följd hvaraf de hvarken i
lagstiftning eller lagskipning egde någon stämma, någon
rätt till deltagande deri med de fria odalmännen,
utan att det skedde med dessas goda vilja. Deraf
förklaras äfven gamla Vestgöta Lagens bekanta
stadgande, att Lagmannen såsom en folkets man skulle
bondeson vara, det vill säga en i allo fri,
oafhän-gig man, icke beroende af en annans tjenst och
vilja, och af samma grundsats fick icke heller
någon tjenstemän nämndeman vara, utan att
bönderna och häradets höfding samtyckte dertill I allt
öfrigt emellertid betraktades de lika med fria män
och hade äfven ett stort anseende såsom
handhaf-vande Konungens rätt och på hans vägnar
bjudande och befallande
Så var redan från ålder grund lagd till en
viss ståndsolikhet, på ena sidan genom de stora
Jorddrottarne, som, med glanseu af sin ättstorhet
och sin rikdom på odaljord höjande sig öfver de
menige odalmännen, suto på sina stamgods, lefde
1327) ”Engin thianosto man ma nempdaman wxr» utaen Iheet
”se badhe roet bondaenae oc hienezhöfdhing® wiliae”. Festg.
L, III. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
