Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke utan landskapets eller häradets medgifvande
var någon tillåtet, att nedsätta sig på dess
allmänning och der odla, och hvilken detta tillstaddes,
erlade derfor till allmänningens egare, häradet eller
landskapet, en viss årlig afgift, och sades då att vara
bonde, icke landbonde, sä vida han betingat sig en
stadig, i arf gående besittning af den jord, han åt
sig uppodlade, och han derför utgjorde den
bestämda årliga afraden. Men så oinskränkt
menigheternas rätt till sina allmänningar framträder i
land-skapslagarne, förekomma dock i urkunderna
åtskilliga spår och antydelser, att i Göta rike af ålder
tillkommit Konungen en tredjedel af dervarande
allmänningar, åtminstone i vissa af dem. S& finnes,
att Konungarne efter Erik den Helige stadfästat
den af honom gjorda gåfva till Nydala kloster af
en tredjedel af Östbo häradsskogar Flata och
Nuta-hult,47a. Östgöta lagen också föreskrifves huru
/brhållas skulle, när Konungen ville sälja
allmänning1480. Konung Magnus äfven upplåter till
Biskopen i Strengnäs hela tredjedelen af allmänningen
mellan Barestad och Ammoberg1481, äfvenså till
Biskopen i Linköping sin lott i vissa ifrågavarande
följande skogen eller rättighet till delaktighet i den
gemensamma skogsallmånningen jemle fiskvattnet betraktades sisom
gårdens tillhörigheter.
1479) Deraf sedan mellan klostret och östbo häradsboer, i afseende
pi skiftet mellan dem af dessa skogar eller deras begagnande,
uppstod en långvarig tvist, som åodtligen afgjordes och
förliktes af Birger Jarl i Konung Erik Erikssons tid. Dipl. So.,
N:o 217, 294, 300.
1480) Egh. s., I. §. 2. Schlyter förmodar, att med
allmin-ning hår bör förstås någon, troligen till en Konungens gård
eller by hörande skog, som Konungen kunde föryttra; detta
förekommer oss mindre antagligt; lagen skiljer tydligen mellan
försäljning af Konungens enskilta arfvejord och föreäljning af
allmänning; allmänning kan dessutom icke heller gerna det kaUas,
som var i enskilt ego eller uteslutande tillhörde en viss gård.
1481) Dipl. Sv., N:o 873.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
