Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmarks Konungar dem tid efter annan bviljade
handelsfriheter. Till följd deraf lät Norrska
Konungen äfven anhålla de Vendiska städernas skepp,
försålde en del af dem och tillslöt sitt land
för all handel med Östersjöstäderna. Dessa trädde
då i ännu närmare förbindelse med Konungen af
Danmark, och han tillförsäkrade dem, att intet
köpmannagods, inga varor af hans undersåter skulle
foras till Norrige, han äfven förböd Norrmännen
all köpenskap i sitt rike, derest de icke inom en
bestämd tid försonade sig med städerna, godtgjorde
den förlust, de tillfogat dessa, och återstäldc freden
med dem. Det utbröt sålunda en fejd, hvaraf alla
ledo; kusterna af Jutland och Skåne plundrades,
härjades, äfven Tyska städernas fiskelägen hemsöktes af
den i krönikorna och sagorna beryktade, af
folkvisorna besjungna Norrska sjöhöfdingen Alf
Erlings-son1541; för Norrige åter hade den hämmade
tillförseln till följd, att der uppkom brist och nöd.
Då vände Konungen af Norrige sig till Konung
Magnus i Sverige, för att genom hans bemedling få
den förderfliga fejden bilagd. Magnus utfärdade
säkerhetsbref för städernas fullmäktige äfvensom för
Danska, att till fredsunderhandlingar sammanträda
med honom och Norriges Konung på Gullbergsed
invid Göta-elf mot slutet af Juni månad år 1285 *?42#
Men ehuru Konungen af Norrige då förklarade sig
villig, att ersätta den skada, som kunde bevisas vara
städerna tillfogad, samt äfven bekräfta alla af hans
fader och förfäder dem förunnade friheter, kom det
1541) En son af den Erling Alfsson, hos hvilken Valdemar, då
han efter slaget vid Hofva ilydde till Norrige, lemuade sin
nnga son Erik i förvar.
1542) 1 slutet af det utaf Magnus utfärdade lejdebrefvet yttrar
han i anledning af den utlofvade säkerheten: ”Non ideo quod
”ipsis de securitate possit habere diffidentia, sed quia dominus
”Wisclawus (Rugiska Fursten JFilzlaw) nobiscum
perso-”naliler colloquens a nobis voluit hoc habere”. Urkunden
hos Lappenberg, I. c., N:oLIX, och i Dipl. Sv., N:o 1726.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
