- Project Runeberg -  Svenska författare / Del I /
15

(1924-1925) Author: Marie-Louise Gagner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats i hans hjärta. Den lilla blomman, som växte mitt i
dammet på landsvägen, var han så rädd om, att han hellre
tog en omväg, än han riskerade att komma åt henne. Och
en bland hans käraste vänner var en pudelhund, Mufti.
»Hans fyra ben uppbära ett hjärta, sådant som endast
en hund kan äga», yttrar Rydberg i ett brev till en vän,
och han fortsätter: »Har aposteln Paulus rätt
därutinnan, att kreaturen sucka med oss och längta från den
förgängelse som de för människans synders skull få bära
och att även de skola undfå Guds barns härliga arvedel,
med andra ord: får Mufti, sedan han avlagt
pudelskepnaden, i en annan värld en annan gestalt, värdigare hans
redbara innehåll, blir han en ängel, fin med klar panna
och strålande ögon och vingar på skuldrorna, och hos
vilken endast ett par små fina silvervita, till suvenirer
passande ulltappar bakom öronen påminna om hans forna
pudelexistens — nåväl, då vet jag, vem jag bland
änglarnas skara har att få utvälja till vän — — —.» När
Mufti dog, sörjde Rydberg honom riktigt, och på graven
lät han resa en liten vård med följande inskrift:

Här vilar hunden Mufti,
sin herres trogne vän.
Den, som aktar trohet, skona vården.


Om det fanns några människor, som Rydberg avskydde
och föraktade, så var det sådana, som plågade de
värnlösa djuren. Mot dem var han obarmhärtigt sträng.

När Rydberg efter en kort sjukdom den 21 september
1895 avled på sitt kära Ekeliden, stod hela Sveriges folk
sörjande vid hans bår. Starkast och djupast kände
ungdomen dock förlusten.

»Lägg på mina läppar de ord, som främja mandom,
heder och godhet hos mitt folk och låta evighetsbilder
hägra på dess väg mot målet bakom årtusendena!» Så bad
en gång Viktor Rydberg. Endast en sådan skald är
värdig att vara ungdomens ledare.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:08:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svforfga/1/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free