Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Pontus Wikner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur var det möjligt att låta bli att tro på den Gud
Wikner talade om, när hela dennes liv var ett vittnesbörd om
hur högsint, renhjärtad och rättfärdighetsälskande Han
kan göra den människa, som helt ställer sig i hans tjänst?
Så gingo åren, och oaktat Wikner trivdes med sin
lärarverksamhet, levde den gamla längtan att få ägna sitt liv
åt vetenskaplig forskning lika stark inom honom. När
därför år 1884 han från Norge erhöll uppmaning att söka
professur i filosofi vid universitetet i Kristiania, beslöt
han efter något övervägande att göra detta. I all
ödmjukhet tänkte han, att då Gud givit honom forskarens,
vetenskapsmannens längtan och gåvor, så var det Hans
vilja, att han skulle bruka detta sitt pund. — Men bittert
måste man känna det, att ej utvägar kunde beredas
Wikner att inom Sverige få fullfölja sin kallelse!
Det dröjde ej länge, innan Wikner, fastän främling,
förvärvade sig många vänner i Kristiania. Professorer
och studenter, alla vann han genom sitt fina, nobla väsen,
sitt allvar och djup i arbetet. Och i sin almanacka för år
1886 kunde Wikner skriva: »I dag varit professor i två
år. Mycket lyckliga år.»
Till lyckan bidrog i hög grad hemmet. Mellan
Wikner och hans hustru rådde det fullaste förtroende. All
sorg och glädje hade de gemensam. »Emellan oss har
aldrig fallit ett ont eller kärlekslöst ord», kunde hans
hustru säga efter hans död, och själv yttrade han kort
före den: »Vårt äktenskap har varit ett välsignat
äktenskap.» Så växte de båda sönerna upp i ett lyckligt hem.
Visst var fadern mycket upptagen, men han hade ändå
tid att om aftnarna läsa högt för hustrun och dem, och
på det sättet fingo de t. ex. höra stora delar av Fältskärns
berättelser.
Mycket intresserade sig Wikner för allt, som skedde
ute i världen. Något, som grep honom särskilt djupt,
var engelsmannen general Gordons död. I ett brev hem
till en svensk vän skriver han: »Ack, Gordon, Gordon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
