Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främst söka skönhet och levnadsglädje i dikten, har
Heidenstam blivit en skald för de många, ja för hela
Sveriges folk. Få svenska dikter torde i våra dagar vara mera
älskade och sjungna än hans Sverige med musik av
Stenhammar.
Den dikten ingår i cykeln Ett folk, som kom till
under rösträttsstridens dagar i början av 1900-talet, och
finnes intagen i Heidenstams sista diktsamling Nya
dikter (1915). Där bildar den genom sin brinnande
tro på det nya, demokratiska Sverige, sitt flammande
trots inför politiska och sociala orättvisor en stark
kontrast till det övriga innehållet, som främst kännetecknas
av den svala ro, som den vise når fram till »Vid vägens
slut». Det är den ensammes vemod och dödstankar, som
träda oss till mötes i »Den tyngsta vägen», »Sovande
gårdar», »Bön vid lågorna» och framför allt i »Vi
människor» med sitt smärtfyllda medlidande med
människorna:
»Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
