Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik Axel Karlfeldt.
Få av våra svenska skalder ha i sina dikter med sådan
längtan och saknad talat om de stora skogarnas ljuvliga
tystnad, hedens enslighet och älvens mäktiga skönhet
som Erik Axel Karlfeldt.
Men så hör han också till en gammal allmogesläkt.
Hans förfäder ha i ett par hundra år bott på
Tolvmans-gården i Karlbo by, den rödmålade gården vid Dalälvens
strand i Folkärna socken i sydligaste Dalarne, där han
själv såg dagens ljus. Vitblommiga häggar stå utmed de
röda väggarna, svalor, humlor och bin pipa och surra där
runt omkring, och inne i huset med de stora,
gammaldags rummen råder en sådan där ro och stillhet, som man
bara finner i gamla gårdar på landet. Det är om
barndomshemmet, »bondeslottet», han sjunger:
»Dit far min själ i den månklara natten,
där vandrar jag hän i den sträva vind,
och snart hör jag dånet av älvens vatten,
jag står vid den ensliga gårdens grind.
Till glimmande fönster jag närmar mig:
vid brasan sitter en åldrig kvinna
och ser på glöden, som blånande brinna —
min moder, hur drar mig ej längtan till dig!»
Och när han tänker på förfäderna, som i gångna tider
byggt och bott där, talar han så:
»Ej finns deras namn på hävdens blad —
de levde i ringhet och frid —
men jag skönjer ändå deras långa rad
allt upp i den urgrå tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
