Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så gick det ena året efter det andra, Karlfeldt blev
gymnasist, och hågen att dikta vaknade hos honom. I
gymnasistföreningens tidning skrev han vid flera
tillfällen vers.
1885 blev han student, och nu följde flera års studier i
Uppsala. På 1890-talet tjänstgjorde han som lärare dels
vid Djursholms samskola, dels vid Värmlands
folkhögskola. — Sedan han 1898 avlagt filosofie licentiatexamen,
har han ägnat sig åt biblioteksgöromål. — År 1904
kallades han till medlem av Svenska akademien och är nu dess
sekreterare.
Man kan nästan fråga sig, hur Karlfeldt kunnat stå ut
med att år efter år syssla med boken, då han vuxit upp
ute på riktiga landet och fått det så kärt.
Ja, att det ej varit lätt för honom att besluta sig för att
bli »läskarl», det är säkert. Om ej diktarhågen varit så
stark hos honom, om han ej fruktat, att han hade för
mycket av drömmare hos sig för att kunna bli en duglig
bonde som fäderna, så hade han säkert stannat hemma i
Dalom och följt deras spår. Större och bättre gärning
än deras vet han ej, och ödmjukt tacksam känner han sig
inför den manliga kraft, den seghet och ihärdighet, som
de lämnat i arv åt sina efterkommande.
Han sjunger om dem:
»Mina fäder, jag ser er i drömmarnas stund,
och min själ blir beklämd och vek.
Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,
halvt nödd, halvt villig er sak jag svek.
Nu fångar jag toner ur sommar och höst
och ger dem visans lekande röst;
låt gå, det är också ett värv.
Men klingar det fram ur min dikt någon gång
en låt av stormsus och vattusprång,
en tanke manlig och djärv,
finns där lärkspel och vårljus från fattig hed
och suckar ur milsdjup skog —
ni har sjungit det tyst genom många led
vid yxans klang, bakom fora och plog.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
