Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrivelse, däri de skola ordentligt näpsa kung Gustav för
hans egenmäktiga framfart. De påminna honom om
gångna tider:
»Vi fattiga männer av denna dalatrakten,
vi hava dig befordrat och hulpit dig till makten.
Du lopp i våra skogar
som fnatten [1] uti furuträd,
du stod på våra logar
bland legohjon, som tröska säd.
Från Utmelands källare,
från dalen upp mot Särna
vi togo dig och satte dig till rikets sol och stjärna
men äro icke sällare
för all vår vedermöda,
än att din håg står fast därtill att oss i grund föröda.»
Och de sluta så:
»Med oss, herre, är du stark,
men mot oss ganska ringa.
Välj, hur du vill! Vi stå dig bi, om ärligt du vill tinga.»
Karlfeldt har givit ut fyra diktsamlingar,
Vildmarks- och kärleksvisor, Fridolins
poesi, Flora och Pomona samt Flora och
Bellona.
Den Fridolin, som möter oss i Fridolins poesi, är en
man av bondestam, som en tid ägnat sig åt studier men
sedan återvänt till hembygden och nu lever fri och trygg
på sin gård. »Bonde är jag född, herre har jag varit,
lantman är jag åter bliven», låter Karlfeldt Fridolin säga.
Därför kan han beskriva den diktning, som han låter gå
under Fridolins namn, på följande sätt: »Somt vart
herrskapsvers, somt allmogelåt, somt åter liksom en
blandning av båda delarna.»
Det är nog så, att vi i Fridolin rätt bra känna igen
Karlfeldt själv. Han har ej litet av den äkta dalkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
