- Project Runeberg -  Svenska författare / Del II /
12

(1924-1925) Author: Marie-Louise Gagner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustav Geijer. II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


        Natthimmelen.

        Ensam jag skrider fram på min bana,
        längre och längre sträcker sig vägen.
        Ack, uti fjärran döljes mitt mål.
        Dagen sig sänker, nattlig blir rymden,
        snart blott de eviga stjärnor jag ser.
        Men jag ej klagar flyende dagen,
        ej mig förfärar stundande natten,
        ty av den kärlek, som går genom världen,
        föll ock en strimma in i min själ.

Till de flesta av sina små dikter har han satt melodi.

I sitt hem var Geijer mycket lycklig. Anna Lisa
förstod honom så väl, och barnen utgjorde en stor
glädjekälla för honom. Särskilt nära hans hjärta stod enda
dottern, Agnes, »hemmets solsken och poesi», vilken ärvt
faderns musikaliska begåvning och sjöng hans visor så,
som ingen annan kunde det. Även hans kärlek till
naturen delade hon, och när våren kom med sol och värme,
då fröjdades de båda och gjorde långa vandringar i skog
och mark. Det var en sådan vårdag Agnes Geijer i ett
brev skrev följande: »... Dessa dagar ha varit så
ljuvliga... Jag har arbetat i trädgården, läst oändligt och
gjort långa promenader med pappa... Häromdagen
voro vi en hel eftermiddag ute i skogen och kommo
först hem i solnedgången — hörde göken och trasten och
plockade sippor. Pappa hade fäst en stor ruska
nyutspruckna björklöv från Gottsundavägen i hatten och
klätt min hatt med vitsippor både utan och innan — tydligen
till stort nöje för alla de många studenter vi mötte
på hemvägen ...»

Samma dag Geijer flyttade in i egen gård i Uppsala
— den byggnad vid Övre Slottsgatan, som ännu kallas
Geijerska huset — diktade han den lilla vackra vers,
som nu är så känd:

        Jag vet en hälsning, mera kär
        än, värld, vad du kan ge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:08:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svforfga/2/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free