Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustav Geijer. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rummet går Geijer med pipan i munnen. Han tänker
över sin föreläsning, skriver då och då ned några ord
men kan inte riktigt komma i farten. Och då är
frestelsen nära — pianot står där ju öppet. Han slår sig ned,
och den ena melodien efter den andra kommer smygande.
Ibland är det hembygden han drömmer om, t. ex. då han
sjunger Vallgossens visa.
På berget jag sitter,
runt om mig allt tiger,
i kvällen jag sjunger för mig själv.
Skyhög furan över mig stiger,
i djupet fradgar den stilla älv.
Och högt är berget, och tyst är i skogen.
Enslig är kvällen, ensam är jag.
— — — — — — — — — — — — — —
Men så minnes han föreläsningen och slår sig ned vid
skrivbordet igen. Och då kan det hända, att det går som
en dans. Ibland måste dock Geijer titta upp — måste se
ut i den lilla trädgården med sina fruktträd, syrener
och rosenbuskar. Den är hans stora glädje. Har någon
riktigt vacker blomma slagit ut, kan han ej motstå, utan
då tar han sina böcker med sig ditut och fortsätter
arbetet där. — Också djur är Geijer mycket förtjust i,
och när familjens ko föres hem från betet på aftonen,
då står professorn själv vid trädgårdshäcken och tar
emot henne. Och trots fru Anna Lisas protester
undfägnar han henne med sallat, spenat eller örter, som
han rövat i trädgården. — Men det finns andra djur på
gården än kon — bl. a. ett par getter, som Geijer en gång
fick se på torget i Uppsala och som han ej kunde låta bli
att köpa. De påminde honom så mycket om Ransäter!
Och Geijer och getterna blevo mycket goda vänner.
Vid mitten av 1830-talet stod Geijers rykte på sin
höjdpunkt. Få människors ord här i Sverige betydde
så mycket som hans, och även i utlandet var hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
