Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mat, kläder och böcker instuvade. Det var Esaias
Tegnér och tre bröder Myhrman. Rummet, som Tegnér och
hans kamrat skulle bo i, var beräknat endast för en
person men fick räcka till för två. Värst var det med den
smala sängen, men när det kändes för otrevligt att ligga
där åt morgonsidan till, så gingo de båda rumskamraterna
upp och vederkvickte sig med ett parti schack samt
togo så itu med studierna. Själv säger Tegnér, att han
läste en 18, 20 timmar om dygnet. I början var hans
mål endast att så hastigt som möjligt taga kansliexamen
för att sedan genast kunna förtjäna sitt bröd, men
uppmuntrad av professorerna, som med häpnad sågo hans
stora begåvning och djupa kunskaper, särskilt i latin och
grekiska, beslöt han att försöka utsträcka sina studier
till filosofiska graden. Som han tyckte sig komma längre
genom självstudier än genom att åhöra professorernas
föreläsningar, sågs han sällan på dessa, och i sällskapslivet
deltog han nästan ej alls. De andra studenterna funno
honom också förläst och nästan folkskygg.
Men så var han också redan vid 19 års ålder färdig
med sin kandidatexamen, och vid magisterpromotionen
år 1802 erhöll han på grund av sina höga betyg
hedersrummet bland de 34 filosofie magistrarna.
Under somrarna vistades Tegnér alltjämt på Rämen,
och där sammanträffade han 1804 bl. a. med Geijer,
som med en del kamrater företagit en jaktutfärd till
östra Värmland. På följande sätt beskriver Geijer
Tegnér: »Man kunde kalla honom den frånvarande gästen
ibland de många närvarande. Han var smärt och spenslig,
med ljust, lockigt hår och blåa, särdeles klara ögon.
Men dessa ögon tycktes ej se något framför sig, och
deras ägare vankade omkring liksom i en halv dröm. Blott
om hans uppmärksamhet väcktes på något, strålade dessa
ögon med ett eget, skalkaktigt ljus, vanligen åtföljt
av ett blixtrande infall och ett godmodigt småleende.»
Mycket olika voro de båda unga männen, och rätt litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
