Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många bjudningar förekommo både i Lund och på de
stora godsen i närheten, och oftast var Tegnér den mest
firade gästen. Dikter av olika slag, för det mesta kvicka
och skämtsamma, strödde han omkring sig, och det fanns
knappast någon ung dam i skaldens sällskapskrets, som
ej ägde några verser av honom i sitt album.
Allra bäst trivdes Tegnér i en klubb, Härbärget, som
bildats av honom själv samt en del kamrater och
umgängesvänner. Här kunde han känna sig alldeles fri
och ogenerad, här politiserades det, här berättades
historier och anekdoter och skämtades öppet om allting.
Ej sällan läste Tegnér upp någon dikt, riktad mot någon
litterär motståndare. Tonen i sällskapet blev emellertid
ej sällan mindre fin, och ofta hände det, att Tegnérs
yttranden, burna vidare av skvallret och kanske ofta
vanställda, väckte anstöt i staden. Men låta bli att hålla av
honom kunde man ej.
Det var emellertid ingalunda blott solljus över Tegnérs
liv. Den präktiga och kloka fru Anna hade ytterst svårt
att få inkomster och utgifter att gå ihop, ty barnskaran
hade vuxit, och professorslönen var ej stor. De ekonomiska
bekymren tyngde Tegnér rätt mycket, och häri har man
kanske att se en av orsakerna till att han — 1824 —
mottog kallelsen att bliva biskop i Växjö stift. Skilsmässan
från Lund, studenterna och lundaborna kändes mycket
svår för skalden, ja, mycket svårare, än han väntat —
de senaste åren hade han trivts mindre väl i den lilla
universitetsstaden —. »Det känns, som om man övergåve
ett fädernesland, vars värde man först kände, då
man skildes från det», yttrade Tegnér vid sin sista
föreläsning.
Säkert var det en olycka för skalden, att han valde
biskopskallet. Mycket gjorde honom mindre lämplig
därför, och hoppet, att han under vintrarna skulle få tid
att mera ägna sig åt diktning, vilket nog bidragit till att
han mottagit kallelsen, sveks fullständigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
