Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Olov Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där han skulle råka en av sina gamla lärare vid Västerås
gymnasium, något som han mycket gladde sig åt.
Han njöt av att från ärkebiskopsgården ha fri utsikt
över uppsalabygden, som nu stod i sin högsommarfägring,
och ej ens när han blev svårt sjuk, kunde man förmå
honom att gå till sängs. Slutligen blev han dock tvungen
att göra detta. Under den sista tiden sysslade han med
omarbetning av Dödens ängel, och då pennan föll ur
hans hand, lyssnade han med tacksamhet till de vänner,
som läste högt för honom ur Johannes evangelium. Den
30 juni 1839 var hans levnads sista strid utkämpad. Det
var en skön och stilla söndagsmorgon. Solen sken klar
och härlig över Odinslunds lummiga kronor, och
klockorna hade just börjat ljuda från de båda templen i
grannskapet, förkunnande, att Herrens dag var inne.
Sällan har någon svensk mans frånfälle väckt så
mycken sorg och saknad som Wallins, och nästan enastående
var deltagandet vid begravningen. Hans stoft fördes till
Nya kyrkogården i Stockholm, och där, på den plats,
varifrån han en gång invigt denna de dödas stad, fick
han sitt sista vilorum.
På den minnesvård, som är rest över honom, finnes
inristad den inskrift han själv författat och som fanns
bland hans efterlämnade papper:
»Jordens Oro Viker
för den frid, som varar.
Graven allt förliker,
himlen allt förklarar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
