Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hurudan luften skulle vara vid femtiden på dagen, då
lektionerna voro slut. Lägg härtill alla de osande talgljusen,
som måste anlitas under den mörka årstiden! — Särskilt
en av lärarna var mycket sträng och färdig att vid minsta
felsägning under förhöret gripa till karbasen.
Sönderslagna och svullna händer hörde också till ordningen för
dagen ibland eleverna. Men rektorn, den gamle Jakob
Bonge, var en vänlig och pratsam herre, hos vilken
Runeberg stod högt i gunst. En dag fick Bonge mitt
under lektionen se en liten mus spatsera på Runebergs
pulpet. Han tog käppen och skulle slå ner på den. »Men
ser inte rektorn, att det är en stubbsvans och att den är
tam?» frågade Runeberg helt lugnt och stack in musen
i rockärmen. »Ja, du är då alltid en sådan där», var
rektorns godmodiga svar.
Men fastän Runeberg kunde vara en riktig tjuvpojke,
gjorde han sig aldrig skyldig till något lågt eller simpelt
streck, och i kamratkretsen fanns det knappt någon, som
var så allmänt avhållen som han. Sitt skolarbete skötte
han med allvar och kläm, men när det var undangjort,
ägnade han sig åt lekar och kroppsövningar och blev
snart den främste i leken, den, som kunde slå högsta
lyran och vann första priset i kapplöpningar. Särskilt
beundrade klasskamraterna hans oräddhet i fråga om
de äldre pojkarna. Mycket kamrattyranni rådde ännu i
Vasa, och länge dröjde det ej, innan Runeberg fick
känna på den saken. Men han var ej sinnad att finna sig däri
och gav den gosse i högsta klassen, som sökte »topprida»
honom, en minnesbeta, som länge omtalades med
beundran i Vasa skola. Och då han själv kom upp i de högre
klasserna, gjorde han, vad han kunde, för att
småpojkarna ej skulle bli tyranniserade.
Allt efter som Runeberg och hans kamrater blevo äldre,
började de på fristunderna syssla med läsning av
svenska författare. På det sättet lärde sig Runeberg känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
