- Project Runeberg -  Svenska Fornminnesföreningens tidskrift / Första bandet /
45

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

En särskild afdelning af ordspråken äro de s. k. ordstäf ven,
i allmänhet yngre, och de som företrädesvis i närvarande tid
rekrytera ordspråkssamlingarna. De betecknas af orden *sa’ han»
eller "sa den eller den>\ Några få finnas qvar från medeltiden,
bland hvilka det välbekanta, dubbelt allitererade:

Fränder äro fattigom värst, sa’ räfven om de röda hundarne.

Och af de yngre:

Ack du vida verld, sa mannen, som rest en mil.

Akta fötterna dina, sa’ tuppen som skulle dansa med hästen.

Det gick som du ser, sa den halte till den blinde.

Det tecknar sig till jul, sa pojken, som fick ris julafton.

Det är magten som rår, sa pojken, slog katten.

Det är redan en dag för sent, sa* enkan, då drängen friade till
henne vid grafölet. (Hon hade lofvat bort sig till snickaren,
som gjorde likkistan.)

Här ä’ många här, sa’ pojken, såg i lufvan sin.

Mycket af munnen och litet af ullen, sa mannen, som klippte

suggan.

Namnet skämmer ingen, sa’ mannen, då de kallade honom tjuf.

Om jag nu genom dessa antydningar om de svenska
ordspråkens betydelse lyckats hos en eller annan väcka intresse för
deras samlande och ordnande, så är mitt ändamål vunnet.
Mycket skulle varit att tillägga, men tiden medgifver det icke.

Och nu till slut får jag ödmjukligen tacka för den
uppmärksamhet, som blifvit egnad mitt anspråkslösa föredrag, och jag
beklagar blott att icke den första hälften af följande ordspråk är
lika tillämplig derpå, som sista hälften. Det lyder så:
Den visan är väl sjungen, som är väl hörd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:08:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfornfor/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free